Han är en ädel prins i bloggarnas rike. En vitterlekare sedan unga år med sträng på lyra. Han är klassiskt beläst och har lyft in verk på grekiska och latin i en bloggvärld bland blondinbellor och skvallerterrorister.
Malte Persson, författare och skribent på Expressens kultursidor, som har en egen liten akademi i sin dator är ett fenomen med sin mångsidighet och salt nog att ständigt väcka uppseende. Hans kommentarer på bloggen Errata är avvikande i sitt slag. Och uppfriskande.
Nu har Malte Persson draggat sig ner 250 år i tiden och fiskat upp en mångsysslare, som är närmast osannolik i bredd och begåvning; Abraham Niklas Edelcrantz (Clewberg) föddes i Åbo 1754, adlades 1789, och dog 1821. Dessförinnan hade han vid 18 års ålder fått lagerkransen och blivit docent i fysik och litteraturhistoria, direktör för ”spektaklerna” teatern, operan och hovkapellet.

Det fanns ingen hejd på alla de titlar som prydde Edelcrantz, han var ledamot av alla svenska akademier och inflytelserika sällskap.
Men efterhand tog hans intresse för naturvetenskap och uppfinningar över. Den optiska telegrafen, som visade sig överlägsen de som tidigare presenterats utomlands, ansågs vara den främsta. Edelcrantz uppfann ett antal jordbruksmaskiner, grundade Lantbruksakademien, hade själv ett mönsterjordbruk på Stora Skuggan på Djurgården och han anlade Eldkvarn på Kungsholmen – en torkmaskin för spannmål.
Edelcrantz bäste vän var Johan Henric Kellgren, och det är inte minst kring denna vänskap som Malte Persson roman Edelcrantz förbindelser roterar.
I denna speciella roman och romanvärld får läsaren göra sig beredd på att skruva sig kring en scen snarare än att ta fart och jaga efter en handling. Det pågår en installation av kända historiska personer, lärda miljöer och naturvetenskap.

Malte Persson är inte ensam i världen med sitt byggprojekt. En generationskamrat, Daniel Kehlmann från Tyskland och Österrike, kom för ett år sedan på svenska med bästsäljaren Världens mått – också den rör sig i 1700-tals-miljöer med naturvetenskapsmän som gör uppfinningar.
I Edelcrantz förbindelser är det en poet som skriver, den saken är klar, som här när Stockholms skärgård möter från havssidan med ”de första vindpinade kobbarna och skären: spartanska rastställen för säl och fågel. Sedan större öar i lugnare vatten. Små träd sticker upp ur skrevor, som kroppsbehåring på de nakna klipporna, som trotsande kylan sträcker ut sig, speglar sig i vattnet.” Och så vidare tills ”landet samlar ihop sig till allt större öar, lägger pussel, för att slutligen framträda komplett som fastland, räddat undan havets godtycke.”
Clewberg, som Malte Perssons och Kellgrens vän heter i första delen av boken, tänker gärna kring naturen och även de naturvetenskapliga fenomenen i erotiska bilder. Jorden är rund och stor och havande med framtid, och han är med blodet hettande på väg in mot dess medelpunkt.
Och oavsett vilken epok människor än lever i, så krånglar magen ibland, och drifterna. Det finns en kroppslig dimension med kroppsvätskor och annat som Malte Persson envisas med att hålla vid liv när han ömsint rör sig bland sina ridiculer i det sena 1700-talets hovliv. Det spritter och frasar lite här och var bland peruker och boksamlingar.
Malte Persson föreställer sig med stor livlighet vänskap. Det gäller särskilt Edelcrantz–Kellgren, men också andra män i kretsen kring den illustre kungen med de sköna konsterna. Det blir fragment och stycken, men man får en ovanligt stark känsla för tiden i denna bok.
Malte Persson portionerar ut centrala händelser, böcker, uppfinningar, personer ur det sena 1700-talet, samtidigt som han håller berättelsen originell i ton och form.

Vittra män går tretton på dussinet i denna akademiernas förgyllda tid, men kvinnor, det är en besvärlig sak. Edelcrantz har begränsade erfarenheter av kvinnor i allmänhet, han förblev ogift, och vittra kvinnor känner han inte så många:
”Å ena sidan den monstruösa madame de Staël. Å andra sidan Anna Maria Lenngren, som är modest, ja närmast patologiskt modest… Det är nästan som att hon på ett omvänt sätt koketterar med att vara bara ett ”vanligt fruntimmer”, som syltar och saftar och syr och hycklar att inte alls bry sig om sina skaldestycken – vilket hon naturligtvis i verkligheten gör. Eller var allt detta hennes mans fel? Hade han i efterhand börjat uppfatta det som löjligt med en vitter hustru? Och det i sin tur kanske för att alltfler andra – till exempel Edelcrantz – börjat uppfatta det som löjligt? Var det löjligt?”

Personerna i boken konverserar, tänker, skriver brev. Författaren bedömer, avväger, förtydligar. Det går inte att dra i berättelsetråden och nysta, snarare är boken som en gobeläng, broderad med petit point.
Gustav lll blir skjuten även i denna roman, och liksom i Almqvists Drottningens juvelsmycke blir det ett underligt scenskifte i svensk politik när Gustav lV Adolf ska föreställa kung, och allt trasslar till sig.
Men Clewberg/Edelcrantz är som den ångkraft han införde i Sverige, omöjlig att stoppa. Han har ett överskott på energi och idéer, och han får avsättning för sina många projekt. Edelcrantz och hans vänner ändrade verkligen riktning på Sverige.
”Och namnet Edelcrantz må dö bort, tillsammans med mannen som bar det och de verk han skapade. Men förbindelserna – förbindelserna förgrenar sig.”
Malte Persson har på ett charmfullt och personligt sätt gjort honom och hans verk och värld levande igen.

Maria Schottenius
kulturen@expressen.se

Maria Schottenius är kulturchef på Dagens Nyheter.