Foto: Sandra Qvist
 Foto: Sandra Qvist

Maja Lundgren: Mäktig tussilago

Publicerad
Uppdaterad
Maja Lundgrens nya gör processen kort med den urbana medelklassen.
Jesper Högström läser en sedeskildring som har lite för roligt åt sig själv.
Det tillhör min grundinställning i livet att man aldrig kan argumentera om vad som är roligt. Det man tycker är roligt tycker man är roligt, punkt slut och stjärnstopp.
Maja Lundgrens Myggor och tigrar var inte rolig och debatten som följde den var ett slags koncentrat av absolut, fullständig, kvalitetssäkrad icke-rolighet (nästan i klass med fjolårets Anna Odell-debatt).
Maja Lundgrens nya, en satir över Stockholms yngre intellektuella medelklass, är däremot ofta väldigt rolig.
Hon är en sällsynt kul stilist, frifräsande utan att vara yvig, hon har ett jävla öra för bisarra repliker och hon fattar det självklart festliga i att avsluta ett utrop med två frågetecken och ett utropstecken (”Sossarnas!?!?”).
Framför allt har hon en skarp blick för det komiska i den kultursidesläsande världsbilden överhuvudtaget (just den, med andra ord, som ägnade sig åt att debattera Myggor och tigrar när det begav sig), och dess koder och uttryckssätt:
”–Vi svenskar är nog det enda folk som problematiserar att vi problematiserar ’svenskheten’, sa Jon.”

Sen är det en annan sak att satiren aldrig blir mer än karikatyrmässig. Småbarnsföräldrar pratar larvigt med sina barn, feminister drömmer om att bomba Afghanistan, 68-revoltörer förvandlas till auktoritära patriarker, vänsterintellektuella trackar sina kompisar för att det ser ”borgerligt” ut hemma hos dem, etc, etc.
Ganska schematiskt och endimensionellt, både som sedeskildring och som kritik av den självrättfärdiga vänsteridealismen betraktat.
Det är med andra ord lite för smart, lite för ytligt.
Jag får samma känsla som av bloggen Söderfamiljen eller av krönikorna i någon nöjesbilaga: trendmedveten innerstad ironiserar över sig själv för att få ytterligare en möjlighet att prata om sig själv.
Det finns liksom ingen utgångspunkt för satiren, ingen Olle Montanus som ger tragisk relief åt det uppskruvade persongalleriet, inget djup eller smärta under det parodiska åsiktsjonglerandet om ”svenskhet”, förorten eller Carl Hamiltons uteblivna handskakning med de muslimska tjejerna.

I gengäld serveras lite lyriska interludier, lite religionshistoriskt inspirerad symbolik à la Gyllene grenen och lite surrealistiska tricks med poltergeistar i kristallkronor som tilltugg till rödvinet.
Jag får en känsla av en författare som vill kritisera en värld utan att se sin egen del av den. Vilket är det enda gemensamma med Myggor och tigrar.

Jesper Högström
kulturen@expressen.se
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag