Ett besök på McDonald’s brukar ha fyra olika faser. Först suget att gå dit, för att det går fort och man vet exakt vad man får. Sedan impulsen att vända i dörren när man känner lukten, belöningen i form av den lättuggade burgaren som slinker ner till sista sesamfröet även om man inte är hungrig, och slutligen den säregna blandningen av tillfredsställelse och tomhet.
Var detta allt?
Att läsa deckarsamarbetet mellan de bästsäljande författarna James Patterson från USA och Liza Marklund från Sverige är ett litterärt McDonald’s-besök. Men belöningsfasen av Postcard killers varar betydligt längre än tvivlet på tröskeln.
Två vackra och välutbildade amerikaner skär halsen av unga par över hela Europa, och skickar skrytsamma vykort om sina dåd till utvalda journalister. En desillusionerad New York-snut är mördarna i hälarna. När de kommer till Stockholm slår han sig ihop med Liza Marklunds kvällstidningsamazon, och spelet kan börja.
Att skicka in en Ed McBain-hjälte på Kungsholmens redaktioner och polishus är ungefär som att låta Liberace ta över Så ska det låta, men mot alla odds fungerar greppet. Läsaren får en väl tilllagad McMurder, med hårdkokt amerikansk köttfärs i enkelt nordiskt bröd.
Det är minimalistiskt, det är rejält och det är professionellt.

Man läser utan motstånd från pärm till pärm, blir lagom överraskad och fattar precis hur det hänger ihop utan att behöva bläddra tillbaka. Trovärdigheten i romanens två bärande kärleksrelationer – och i mördarnas motiv – är visserligen inte överväldigande, men tillräcklig för att driva berättelsen framåt.
Rekreationsfaktorn får fyra getingar och spänningen tre. Det antydda temat om konst och övermänniskoideal är inte heller oävet, men lämnas tyvärr dinglande i en liten sidotråd när det tjocka actionrepet ska tvinnas.

Ingenting får störa den friktionsfria upplevelsen, eller the mouthfeel, som man säger på de amerikanska snabbmatslaboratorierna. Om Marklund och Patterson hade velat och vågat kunde de ha gjort mer av konstkritiken, men som rutinerade rävar vet de att blod och sex säljer bättre än idéer.
”Mycket känslor, lite fakta”, som Liza Marklunds legendariske nattredaktör på just denna tidning brukade säga.
Läsare som vill göra sin egen mordutredning kan följa faktaspåret i Postcard killers på Wikipedia. Men roligast har nog den som bara kopplar av, och låter de 112 rafflande kapitlen tala för sig själva utan besvärande frågor.
”De har mördat över hela Europa. Nu har de kommit till Sverige.” lovar omslaget med den suggestiva bilden från Gamla stan.
Räkna med att de blir kvar, och säljer några miljoner böcker till. Baserade på garanterat osanna historier.

Niklas Ekdal
kulturen@expressen.se

Niklas Ekdal är författare och frilansjournalist.