Ann Heberlein, författare och teologie doktor vid Lunds universitet. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERGAnn Heberlein, författare och teologie doktor vid Lunds universitet. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Ann Heberlein, författare och teologie doktor vid Lunds universitet. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: CORNELIA NORDSTRÖMIsobel Hadley-Kamptz. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM
Isobel Hadley-Kamptz. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

Konspirationsteorier och siffertrix i Heberleins bok

Publicerad

I "Den banala godheten" går Ann Heberlein till attack mot invandringspolitiken.

Isobel Hadley-Kamptz finner halvsanningar, missförstånd och intellektuella förvillelser. 

Många har hajat till redan vid titeln. Att kalla en bok om invandring och integration för ”Den banala godheten” är att placera sig själv jämte 1900-talsfilosofen Hannah Arendt (något den här boken, parentetiskt, inte riktigt når upp till), det insinuerar också att effekterna av denna, som Ann Heberlein anser, felaktiga integrations- och invandringspolitik skulle gå att jämföra med nazityskland. 

Än mer ledsamt blir det av att det redan finns en bok som heter "Den banala godheten". Den handlar om italienske Giorgio Perlasca som räddade judar undan nazisterna i Budapest genom att posera som spansk diplomat, i ett skeende som jämförts med "Schindler's list". Perlasca höll sedan sitt krigsarbete hemligt ända tills några av dem han räddat spårade upp honom för att tacka. Den boken gavs det Arendt-klingande namnet för att påminna om hjältemodet i också de små goda handlingarna från vanliga människor, utan glimrande visioner. Det är ett tankespår som står rätt långt från Heberleins.

 

Hannah Arendt, en av 1900-talets mest kända filosofer, skrev om "den banala ondskan" hos nazisten Adolf Eichmann.Foto: FRED STEIN / FRED STEIN

"Den banala godheten"

Det betyder inte att "Den banala godheten" är rakt igenom dålig. Ann Heberlein är en mycket intelligent person som skriver väl. Det är lätt att stämma in i hennes vrede mot den svenska historiska flatheten mot hedersvåld eller mot att vi låtit majoritetssamhället med dess skyddsmekanismer helt överge vissa utsatta förorter. Det är därför synd att boken också innehåller så många halvsanningar, missförstånd och märkliga intellektuella förvillelser. 

Tyvärr tror jag att det hänger ihop. Den här boken tycks nämligen skriven i hast, motiverad av just vrede, och i den vreden försvinner emellanåt både förmågan att hålla ordning på fakta och förmågan att skapa reda i sina argument. 

 

LÄS MER – Ann Heberlein i 60 minuter: "Mina föräldrar är inte stolta över mig" 

 

Heberleins motsägelser

Ibland handlar förvirringen om att hon väljer att inte skriva ut sina argument. Att en skola i Lessebo inrättat ett bönerum anses exempelvis självklart fel, utan att Heberlein förklarar varför. På motsvarande sätt skåpar hon ut att en ung svensk kvinna vill spela basket i sportslöja, utan att motivera varför det skulle vara dåligt för någon.

Att utan distinktioner ställa den typen av rimligen helt oproblematiska uttryck för mångkultur bredvid just hedersvåld och exempelvis grova antisemitiska strömningar är rätt obehagligt. Men det är nu Heberleins modell i den här boken. Hon radar upp en massa saker som hon inte gillar och som hon kopplar ihop med invandring och något hon kallar bristande integration, men som i själva verket är brist på assimilation. Ingenting säger förstås att en slöjbärande basketspelare inte skulle vara integrerad. 

Källfel hos Heberlein

I andra stycken handlar det om rena källförvillelser. I kapitlet om tillit påstår till exempel Heberlein att tilliten minskar i Sverige, och hänvisar till SOM-institutet. I den rapport från SOM-institutet som refereras (som givits fel årtal, men sådant händer) påstås dock motsatsen: 

”Över tid har mycket lite hänt. Stabiliteten är stor /.../Andelen höglitare i SOM-undersökningen 2014 är den högsta som uppmätts (61 procent).” 

I en senare rapport än den som Heberlein refererar upprepar SOM-skribenterna: 

”Graden av mellanmänsklig tillit är mycket hög i Sverige. Det visar data från SOM-undersökningarna. Någon tendens till nedgång kan inte spåras.” 

Detta kan vara en detalj, men hon bygger samtidigt hela sitt resonemang på att tilliten minskar i mer heterogena samhällen, vilket dock alltså motvisas av de undersökningar hon påstår sig luta sig mot. Hon pekar på att tilliten är lägre i socialt utsatta områden, vilket stämmer, och bland utlandsfödda, vilket också stämmer. Hon tar däremot inte upp den grupp som verkligen skiljer ut sig som låglitare, med SOM-terminologi, nämligen personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna. I den gruppen är tilliten till andra människor och till samhället betydligt lägre än bland svenskar i gemen och också lägre än bland svenskar med utländsk bakgrund. 

Högerextrema konspirationsteorier

Heberlein är en intellektuell slugger och som sådan får man ibland fel. Hon har själv ytterligt offentligt pendlat fram och tillbaka mellan att förespråka hårdare tag, gå med i Feministiskt initiativ (och beklaga sin egen tidigare ”hårdhet”) till att numera nästan bara skriva om problem med invandring. En del av det senaste spåret tycks stamma från hennes starka engagemang för flickors och kvinnors rättigheter och inte minst sexuella frigörelse. 

 

LÄS MER – Ida Ölmedal: Ann Heberlein är debattens vindflöjel 

 

Jag tycker att man får ändra sig och ser inte det som förtroendeminskande i sig. Däremot häpnar jag över att hon obekymrat hänvisar till högerextrema konspirationsteorier om ”kod 291”. Det är en brottskod som polisen använde för att skilja ut brottslighet som kunde kopplas till den stora flyktingströmmen hösten 2015, som exempelvis bränder på flyktingförläggningar och brott med asylsökande misstänkta, men som i högerextrema kretsar kommit att beteckna en polisiär mörkläggningsoperation av invandrares brottslighet. Heberlein vidarebefordrar den senare versionen utan kommentarer. Det är ändå anmärkningsvärt av någon som vill delta i det normala offentliga samtalet. 

 

SAKPROSA

ANN HEBERLEIN

Den banala godheten

Greycat Publishing, 224 s.

 

Isobel Hadley-Kamptz är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Om sport och våld".

Relaterade ämnen
Isobel Hadley-Kamptz
Isobel Hadley-Kamptz
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag