Georges Simenon. Foto: VICTOR DINIZGeorges Simenon. Foto: VICTOR DINIZ
Georges Simenon. Foto: VICTOR DINIZ
Kommissarie Maigret som skulptur av Pieter d'Hont i nederländska Delfzijl.Kommissarie Maigret som skulptur av Pieter d'Hont i nederländska Delfzijl.
Kommissarie Maigret som skulptur av Pieter d'Hont i nederländska Delfzijl.
"Maigret på semester" är en av flera Simenon-böcker som nu åter ges ut på svenska av förlaget Atlantis."Maigret på semester" är en av flera Simenon-böcker som nu åter ges ut på svenska av förlaget Atlantis.
"Maigret på semester" är en av flera Simenon-böcker som nu åter ges ut på svenska av förlaget Atlantis.
"Maigret i New York"."Maigret i New York".
"Maigret i New York".
"Maigret och hans mord"."Maigret och hans mord".
"Maigret och hans mord".
"Maigret på nattklubb"."Maigret på nattklubb".
"Maigret på nattklubb".
"Maigret gillrar en fälla"."Maigret gillrar en fälla".
"Maigret gillrar en fälla".

Kommissarie Maigret förstår men dömer inte

Publicerad

Georges Simenons deckarklassiker om kommissarie Maigret ges ut på nytt. Peter Cornell läser om en sinnlig polis som låter sig ledas av intuitionen och tillfälligheterna. 

Den plötsliga övergången till sommaren kräver några dagars rite de passage genom sommarhusets bokhyllor: en tid var det P.G. Wodehouse, på senare år Georges Simenon. Båda fick länge etiketten underhållningslitteratur men har så småningom fått sin litterära upprättelse: Wodehouse, den språklige ekvilibristen med stänk av social satir och Simenon, en modern Balzac som hyllats av författare som André Gide, Henry Miller och William Faulkner. Simenon blev en lysande stilist efter att ha följt det råd Colette gav honom: 

”Skriv enkelt. Försök inte vara litterär.” 

Annars hade Proustöversättaren Gunnel Vallquist aldrig lagt ned möda på att översätta hans böcker om kommissarie Maigret.

Förlaget Atlantis har nyligen påbörjat en nyutgivning av Maigretböckerna, de första i serien i översättning av just Gunnel Vallquist, försiktigt moderniserad av Carl Otto Werkelid. 

 

Romaner

GEORGES SIMENON

Maigret och hans mord, Maigret i New York, Maigret gillrar en fälla, Maigret på nattklubb, Min vän Maigret, Maigret på semester (fler titlar ges ut under året)

Översättning Gunnel Vallquist 

Atlantis

Maigret i Paris

Simenon skrev 75 romaner om Maigret och ingen människa kan hålla isär dem, de uppgår alla i en gemensam myt som måste berättas gång på gång. I Maigrets rum i polishuset Quai des Orfèvres glöder den gamla kolkaminen under kalla vinterdagar; i augustihettan står fönstren på vid gavel mot Seine och rummet fylls av den heta sommarens övermogna lukter. Maigret har beställt upp smörgåsar och öl från Brasserie Dauphine runt hörnet och då vet man att det blir ett långt förhör. Piporna ligger på rad, rensade och stoppade och Maigret ringer hem och meddelar att han inte kommer till lunch. Madame Maigret har i flera timmar förberett en coq au vin men blir aldrig arg. Deras barnlösa äktenskap är lyckligt, fast deras kärleksliv berörs aldrig med ett ord.

Spelet kan börja, men det är egentligen bara en pliktskyldig epilog. Allt börjar med en anmälan om ett mord eller att någon udda person kommer till polishuset och envist begär att få tala med Maigret – ingen annan duger – och berättar en underlig historia: någon har spårlöst försvunnit, betett sig egendomligt eller hotfullt. Efter denna prolog följer det som är själva romanens kärna: Maigrets långa strövtåg på Paris gator (han har inget körkort) då han samlar upplysningar från portvakter, grannar, excentriska gamla damer, expediter, kypare, advokater, smågangsters och prostituerade. En man som letar sig fram genom ett Paris där varje gatuadress noga anges – likheterna med Patrick Modiano är påfallande, också i den återhållna och rytmiskt minimalistiska stilen. Och både Simenon och Modiano är dessutom författare som ständigt skriver variationer på samma bok. 

"Min vän Maigret"

Maigret är överallt lyhörd för det trivialas sinnlighet. Han passerar otaliga små barer och genuina kvarterskrogar där han konsumerar oroväckande mängder öl, vin, pastis och calvados (Simenon själv lär ha druckit tre flaskor vin om dagen innan han valde att bli nykter alkoholist). Ute äter han helst tunga, lantliga rätter som choucroute, tripe och leverkorv. Maigret med sin imponerande kroppshydda är välkänd, fruktad och respekterad som en fadersfigur också i den undre världen. Ofta anar man en sympati med stadens vilsna existenser och kantstötta kriminella som trots allt har en hederskodex. Precis som Simenon känner han livets villkor och lever efter devisen ”förstå men inte döma”. 

Maigret driver omkring i staden som en flanör utan tydlig plan. Just detta är hans specifika metod: att låta sig ledas av intuitionen och tillfälligheterna. 

Det kunde vara en beskrivning av det konstnärliga skapandet: bara en liten del av en författares dag tillbringas vid datorn, resten av tiden går han och trampar, vegeterar, dammsuger, tar en sväng i köpcentret – så brukar en författares koncentrationsprocess se ut. Sådana intuitiva kringelikrokar är typiska för Maigret och i ”Min vän Maigret” – som för ovanlighetens skull inte utspelas i Paris utan på en semesterö nära Saint Tropez – låter han Maigret få sällskap av en kollega från Scotland Yard som vill studera den berömde kommissariens arbetsmetod. Och Maigret blir generad: vad ska engelsmannen tycka när han bara går omkring och dricker öns vita vin och växlar några ord med dem han stöter på? 

Simenon gick till prostituerade

Väl vid skrivbordet är Simenon däremot ytterligt disciplinerad och varje roman följer samma ritual: ett kapitel om dagen i åtta dagar, det vill säga en roman på två veckor inklusive redigering. För att hitta arbetsro undvek Simenon den litterära världens kotterier och levde som en tillbakadragen småborgare, men med vissa avvikelser: tre äktenskap, några passionerade förhållanden med bland andra Joséphine Baker och, enligt vad han anförtrodde Fellini, sex med 10 000 kvinnor (som hustrun visserligen korrigerade till 1 200) – alltså ständiga besök hos prostituerade.

I det slutliga förhöret på Quai des Orfèvres klaras brotten upp – men upplösningen är ofta programmatiskt obegriplig som i ”Maigret och hans mord” från 1948 (en roman som i dag skorrar av sin tids antiziganism). Nej, det är livets flöde som är Dostojevskij-läsaren Simenons tema, människor som i sin vardagliga tillvaro ohjälpligt trasslar till det i kärlek, brott, pengar och skuld: den mänskliga komedin som Maigret betraktar med både lidelse och en stoisk försoning.  

 

LÄS MER – Stig Larsson: Modiano sluta aldrig att göra mig lycklig

 

Peter Cornell är kritiker på Expressens kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag