Johan Theorins debutroman Skumtimmen (2007) blev ordentligt upphaussad – översvallande recensioner, utländska bokförlag i kö för översättningsrättigheterna.
Själv fann jag en hygglig svensk kriminalroman, något över genomsnittet. Det som stack ut var den öländska miljön – kanske det sista svenska landskapet som ännu inte inmutats i kriminallitteraturen – de ålderstigna privatspanarna och en del spökerier. Kan det ha varit de sistnämnda som slagit blå dunster i kritik och publik?

De kan i så fall glädja sig åt att de döda går igen också i Theorins uppföljare Nattfåk. Som titeln antyder utspelar sig också denna roman på Öland, närmare bestämt i en gammal fyrmästargård i nordöst. Här har ett ungt lärarpar från Stockholm flyttat in med sina två barn. De har gjort en affärsidé av att köpa bostäder, flytta in, renovera, sälja och flytta vidare.
När hustrun en senhöstdag hittas drunknad – möjligen mördad – drabbas mannen av en sorgens förblindning som får honom att tro att hon fortfarande lever, helt i linje med en gammal spöktradition på gården, vilken kronologiskt redovisas i inklippta kapitel.
Samtidigt härjar en inbrottsliga i trakten. Den nyinstallerade närpolisen Tilda, brorsdotter till gamle Gerlof från Skumtimmen, får mycket att stå i från början, utöver att göra sig fri från sin gifte älskare.
Det drar ihop sig till fåk – den snöstorm som med ojämna mellanrum sveper över ön. Skildringen av fåkens härjningar på självaste julafton är en dramatisk kulmen som i någon mån kompenserar den rätt segdragna spök- och samlevnadshistorien dessförinnan.

Jag vet inte om den är avsedd eller inte – men det finns faktiskt en indirekt sens moral i berättelsen. Mannen på gården försätter gång på gång sig själv och sina barn i onödigt farliga situationer bara för att rota omkring i dunkla vrår efter hallucinationen av hustrun. Och en död syster dessutom.
Det är så irriterande oansvarigt att jag hoppas att fler läsare än jag drar den enda rimliga slutsatsen av spöktjafset – låt de döda begrava sina döda, det är de levande som behöver oss.