Som hovreporter ska man nog vara försiktig med att elda på varje förändring av kungahuset. Det kan vara så att man en dag upptäcker att tjänsten har blivit överflödig.
I Victoria. Prinsessan privat, som ger en detaljerad inblick i hennes och hovets liv, förvisso baserad på anonyma källor, ställer sig Expressens Johan T Lindwall självklart på kronprinsessans och Daniel Westlings sida i vad som påstås ha varit en plågsam konflikt med Carl XVI Gustaf över förhållandet.
Lindwall kan inte förstå kungens tvivel över att gymägaren från Ockelbo är rätt gemål för den blivande regenten, för upprätthållandet av monarkins legitimerande särart. Och han kan uppenbarligen inte respektera att ”kungen och hans etikettregler” förhalade förlovningen och parets första offentliga framträdanden. 
Men det är förmodligen kungens förtjänst om Expressens hovbevakare kan behålla sitt uppdrag i framtiden. Den Daniel som Sverige har kunnat ta till sig är en produkt av hovets, om man nu får tro Lindwall, inledande kyla. Hade svenskarna accepterat Daniel med öppen famn om han inte tvingats att försonas med uppgiften som nationell symbol och medbärare av en flertusenårig tradition? 

”Jag väljer väl själv vem jag ska gifta mig med”, citeras kronprinsessan och låter som Lena Nymans oskuldsfulla gestaltning av Victoria i Tage Danielssons Sopor (1981). Som om successionsordningen inte angick henne. Om kungen, som måste lämna sitt samtycke, hade delat hennes renhjärtade attityd till hur en kronprinsessgemål ska vara, skulle det sannolikt ha skadat förtroendet för honom. Och hur säkert är det att inte också Victorias anseende hade påverkats?
När kungen enligt boken bromsade förhållandets fart och (outtalat) ställde krav på Daniel lade han troligtvis sista stenen vid sin mest betydande bedrift: bevarandet av monarkin som en relevant institution. Kungen sade om prins Bertil att han var ”en brygga mellan gammalt och nytt”, men det stämmer även på kungen själv.
Genom att hålla in Victoria och Daniel, och på så sätt forma ett förberett par, har han minskat risken att monarkin plötsligt ställs inför en situation där den tjutande måste hävda sitt värde inför döva öron.

Johan Wennström
kulturen@expressen.se