Jens Lapidus slutade som advokat i våras för att helt koncentrera sig på författarskapet. Foto: MARTIN STENMARK / WAHLSTRÖM OCH WIDSTRANDJens Lapidus slutade som advokat i våras för att helt koncentrera sig på författarskapet. Foto: MARTIN STENMARK / WAHLSTRÖM OCH WIDSTRAND
Jens Lapidus slutade som advokat i våras för att helt koncentrera sig på författarskapet. Foto: MARTIN STENMARK / WAHLSTRÖM OCH WIDSTRAND

Jens Lapidus blottar samhällets största svek

Publicerad

I Jens Lapidus "Top dogg" är cashen snabba och det mesta som vanligt. Dan Hallemar hittar bokens smärtpunkter i huvudpersonernas tillbakablickar.

Alla kör bil i Jens Lapidus Stockholm. Men staden de åker i är tunnelbanestaden. Den som byggdes som tydliga grannskap vid stationerna – bostäder, skolor, bibliotek, kyrka och butiker – och nu präglas av sina skillnader. På gott och ont. Lapidus har skildrat de här avståndens Stockholm genom rörelsen från periferi mot centrum. Man skulle kunna mäta upp den staden med siffrorna på bilarnas trippmätare.

När kriminalromanen växte fram under 1800-talet var det ur viljan att förstå den snabbt växande staden. En stad som tycktes obegriplig. I kriminal- och sensationsromanerna kartlade detektiver individer ut ur den ansiktslösa massan. Här kontrasterades farliga, kusliga platser med de nya paradgatornas borgerlighet. Här träder Stockholm fram, skriver Alexandra Borg i boken ”Brottsplats Stockholm, ”som en kluven värld”.

 

LÄS MER – Dan Hallemar: På natten tillhör stadens tomrum de unga 

 

Kriminalförfattare blev kartritarna som gjorde denna stad begriplig. De sålde stora upplagor. Men de levde också av den rädsla som staden gav upphov till. Walter Benjamin konstaterar 1930 att detektivromanen är ”den enda adekvata litteraturform som beskriver bourgeoisiens skräck inför det urbana”. 

Men när Lapidus i "Top dogg" än en gång skriver fram skräckens mörka Stockholm blir det en karta med alltför givna symboler. Det som brann under sidorna i de första böckerna, blixtrade som migrän bakom bokstäverna, är nu mest markörer och färdiga bilder. Alla vet ju redan. Ingenting förändras. Men det finns en annan terräng också.

Angry birds

I en passage i "Top dogg" minns Nikola, som försöker arbeta sig ut ur gängkriminaliteten, platsen där han växte upp. Den var dömd från början, konstaterar han, deras röster ansågs ”ha för mycket brytning, vara för högljudda och störiga, utan att någon ens lyssnade på innehållet i det de faktiskt sa”. De var som ”fågeljäveln i Angry birds: man släppte i väg den i slangbellan och alla visste att den skulle krascha längre bort, aldrig nå till himlen”.

Det händer något i Lapidus bok när han närmar sig de här barnen och deras platser. Det är i minnesbilderna ”pre-kåken, pre-all-jävla-skit” som Stockholmsskildraren Lapidus excellerar.

 

LÄS MER – Linda Skugge: Lapidus "Vip-rummet" är ett nattsvart party i moll

 

Som minnet när Teddy ligger i en cell, häktad, felaktigt misstänkt för mord: ”Teddy mindes alla gånger han legat i en sådan här cell och tänkt på samma sak som han tänkte på nu: sin pappa. Den mjuka barnhörnan på bibblan med kuddar och soffor, uppkrupen i hans knä. 'Bröderna Lejonhjärta'-boken i hans händer, som fanns där i serbisk översättning”.

Mellan Riche och Södertälje

Eller när Nikola minns när han följde med sin morbror Teddy till badhuset Sydpoolen för första gången. Han har undvikit att lära sig simma i skolan, han var ”rädd för ytan som höll på att hamna över honom”. Morbrodern tog tag i honom, ”kom häng på min rygg en stund”, de gick dit sex helger i rad och Nikola lärde sig långsamt simma, ”bit för bit släppte morbror taget”. 

Här upptäcker kartritaren staden – igen. Inte genom trippmätar-avståndet mellan de glänsande golvtiljorna på advokatkontoret i city och radhuset med vitrinskåpet i Kista, inte heller mellan krogen Riche på Birger Jarlsgatan och Steakhousegrillen i Lunagallerian i Södertälje, utan på skolgårdarna, simhallarna och biblioteken. I den gemensamma staden där allting börjar. Den som sedan sviker. Det som – om något – är obegripligt. 

 

 

DECKARE

Jens Lapidus

Top dogg

Wahlström och Widstrand, 480 s.

 

Dan Hallemar medarbetare på Expressens kultursida och förläggare på Arkitektur förlag. Tillsammans med urbanhistorikern Håkan Forsell gör han podden "Staden".

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag