Nina Bourauoi. Foto: RAPHAEL DEVYNCK SAUVILLERS / GRATE FÖRLAGNina Bourauoi. Foto: RAPHAEL DEVYNCK SAUVILLERS / GRATE FÖRLAG
Nina Bourauoi. Foto: RAPHAEL DEVYNCK SAUVILLERS / GRATE FÖRLAG
"Strändernas skönhet.""Strändernas skönhet."
"Strändernas skönhet."

Jag blir rasande på Nina Bouraoui

Publicerad

Nina Bouraoui är den franskspråkiga litteraturens kanske klarast lysande stjärna.

Martina Montelius golvas som vanligt av språkbehandlingen men blir ändå rasande på författaren. 

Jag läser Nina Bouraouis elfte översatta roman “Strändernas skönhet” och blir arg på författaren. Läser boken igen, och en tredje gång. Som man läser ett brev med chockartat innehåll, från en älskad människa. Är det möjligt? Varför gör hon så här? Jag tänker på “Om lycka” från 2002, utgiven i Sverige först 2016. Den boken är som ett enda långt litterärt, politiskt och känslomässigt klimax. 

Likadant är det med hennes självbiografiska triptyk “Pojkflickan”, “Dockan Bella” och “Mina onda tankar” – språkekvilibristiska explosioner om hur en överbegåvad människa av honkön steg för steg erövrar sin sexualitet, sin kärlek, sig själv. I dessa böcker, liksom i “Enstörig”, om tonåriga Ayla och världen omkring henne i det sena 1970–talets Algeriet, finns även världen och politiken som en ångestsöm genom de enskilda, ensamma liven. 

 

LÄS MER – Anna Hellgren: Bouraouis förmåga är en nåd andra författare inte ens kan drömma om 

 

Den fransk–algeriska, allt oftare Nobelpristippade Nina Bouraoui är ett litterärt geni. Hon har väl råd med en mellanbok, säger jag mig. Och språket i “Strändernas skönhet” är lika oemotståndligt som alltid hos Bouraoui. Hon skriver ofta som om hon kämpar för att hämta andan – men resultatet är inte krampaktigt, eftersom det är innehållet som manar orden att skynda på, vidare, utan tillgjorda konstpauser. Hennes språkgestalt är smärt, organiskt vacker och nästan överrörlig, som en sedan tidig barndom metodiskt tränad dansarkropp. 

José Saramago

Hon har en litterär släkting i portugisiske Nobelpristagaren José Saramago; båda skriver ofta i oändligt långa meningar, ibland över flera sidor, med kommatecken där de flesta sätter punkt och börjar om – det blir hypnotisk ordkonst när det utförs av en mästare. 

Men “Strändernas skönhet” är en underligt beskedlig Bouraoui–bok. Den namnlösa, kvinnliga huvudpersonen blir dumpad av Adrian, med vilken hon levt i ett långdistansförhållande – han bor i Zürich, hon i Paris – i åtta år. Givetvis är det en annan kvinna som utlöser separationen. Vår huvudperson besöker maniskt den andra kvinnans blogg, som tycks full av fientliga budskap. Jag har ingenting emot att läsa om den vidriga smärta det innebär att bli bortvald – det är en smärta som griljerar oss alla levande, för att sedan lämna oss förkolnade, bara knappt vid liv, och vi måste ju få läsa om det, som ett sätt att återfukta och bandagera våra svårläkta sårskador. 

 

LÄS MER – Ulrika Kärnborg: "Om lycka" är en sexuell bildningsroman 

 

Men jag fräser inom mig åt Bouraoui för att hon beskriver tvåsamhetens och sexualitetens villkor så konventionellt. Eller är det just det hon indirekt vill visa mig: att vi borde överge det förutsägbara ekorrhjulet av hopp och förtvivlan, förnuft och känsla, eufori och apati, ständigt i klorna på varandras psykologiska automatik? Är romanen en sorts stridsskrift mot det evigt besjungna och förhärligade emotionella spjälkningssystem som kommit att benämnas “romantisk kärlek”? 

Ältar med vänner

Men det är inte så det känns. Det känns som sorgen, allas sorg, hela tiden samma sorg: din kärlek togs ifrån mig, och nu ligger jag i ruiner. Boken leder mig likt en hörlursguide på ett museum genom övergivenhetens vanliga portaler och rastplatser: oförmågan att äta och sova, tvånget att mot bättre vetande kontakta den som övergivit, den någorlunda bortmedicinerade paniken, det magiska tänkandet, ältandet med vänner och bekanta, overklighetskänslan inför den egna spegelbilden, drömmen om att kunna mana tiden framåt, få den att gå fortare, på det att allt detta lidande snart måtte vara genomlevt, och livet bli möjligt att leva igen. 

 

LÄS MER – Per Wirtén: Jag älskar varje mening i "Pojkflickan" 

 

Men när huvudpersonen beskriver sin far som sin “konung”, som den man mot vilken alla andra män mäts och vägs, och när kärleken alltför tydligt utmålas som ett schackspel med uppenbara drag och motdrag, kraftmätningar och prestigekamp, på exakt samma sätt som i de många kommersiella handböckerna i förförelse – det är då jag vill kasta något på Bouraoui. 

Kanske ett exemplar av “Om lycka”. Jag vill att hon ska utmana den amorösa tvångsmässigheten, i stället för att befästa den. Men hon befäster den, också mot slutet, när den förlorade kärleken ersätts av en ny, yngre och vitalare. 

Förför kritiker

Den här boken tvivlar på lyckans existens, men: “Om den finns tror jag att jag ofta kände igen den när jag var tillsammans med Adrian, den var liten, genomsnittlig, stor, den var bullrig, tyst, den var inte beständig, aldrig långt borta, inte som en skugga utan som en solstråle dold under en sten. Jag hade den på samma vis som man har nåden eller kraften. Jag har förlorat den, eller snarare har den hamnat på avvägar inom mig, men den finns kvar där som en gnista som inte längre glimmar för en tid, jag vet det, jag är tålmodig och jag väntar inte, det kommer tillbaka en dag, en natt, eftersom det är i livet och det pulserar, rinner och sprider sig, under tystnad.” 

Ett sådant språk kan befria vilken berättelse som helst. Och förföra vilken litteraturkritiker som helst. Men jag törstar efter att Bouraoui ska ge mig mer uppror, fler rebeller, fler sjövilda honor som – trots eller på grund av all oundgänglig smärta – kastar sina huvuden bakåt och utstöter skallande vansinnesskratt. 

 

 

ROMAN

NINA BOURAOUI

Strändernas skönhet

Översättning Maria Björkman

Elisabeth Grate, 224 s. 

 

Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida. Hennes senaste bok är "Ibland är man lessen ibland är man glad". 

Martina Montelius
Martina Montelius
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag