ROMAN

LIZZIE DORON | Min mors tystnad | översättning Svante Weyler | Weyler förlag, 222 s.

I intervjuer har israeliska författaren Lizzie Doron liknat hemlandet vid världens största mentalsjukhus. Patienterna befolkar tre avdelningar. Den första hyser de uppenbart psykotiska, som från ockuperade kullar vårdar sina trauman i väntan på Messias. På den andra befinner sig resten av befolkningen - de kroniskt sjuka som växlar mellan mani och depression.

Den tredje? Där hittas de som tröttnat på sjukhuset och sökt alternativa utlåtanden i Indien eller Boston.

Själv växte Lizzie Doron upp med en ensamstående mor i Tel Aviv bland europeiska Förintelseöverlevare. Ett kvarter som av hennes böcker att döma var en alldeles egen traumaavdelning. I boken Varför kom du inte före kriget, från 1998 men på svenska först förra året (ja, de bör läsas tillsammans) berättar hon historien om modern Helena, som kriget och utrotningen lämnat ensam kvar i världen. På enkel, humoristisk prosa beskrivs genom anekdoter och minnen livet med den egensinniga modern och egentligen detta: vad som händer med den som har upplevt förluster och våld bortom mänsklig föreställningsförmåga?

I Min mors tystnad iklär sig Lizzie Doron barnet Alisas skepnad, och rör sig åter i en värld full av tigande, trasiga vuxna där barnen lämnas att själva skapa framtider i deras skuggor. Framför allt handlar den om Alisas fruktlösa försök att få någon i kvarteret att svara på frågan: "Var är min pappa?".

Alisa väver historier mellan hopp och förtvivlan, fantasierna och skräcken fortsätter långt in i medelåldern och efter moderns död. Partisan eller kapo, stolthet eller skam?

En rad händelser - som inte ska avslöjas här - för samman den vuxna Alisa med barndomsvännerna från kvarteret, den sanna historien om allas föräldrar lirkas långsamt fram genom avgrunderna som den andra generationens överlevare oavvisligt bär vidare inom sig.

Petimätern vill invända att den vuxna Alisas känslolägen ofta dränks av sina många adjektiv, den sömnlösa sträckläsaren säger håll käften och pekar på en uppväxtskildring som slår hål i bröstet.

Och i bakgrunden berättelsen Israel, landet som aldrig klarade att vara en trygg famn för Förintelsens spillror och vars nationalistiska våldsamheter fortsätter att plåga deras barn.