De senaste åren har medie- och reklamvärlden fått frispel på 80-talistkartläggning och spottat ur sig fler generationsbenämningar än vad det finns 80-talister att bära upp dem.
De gemensamma dragen i de flesta är att 80-talisten är lat, vill ha kul på jobbet, super för mycket och helst av allt vill vara med på TV. Först och främst är 80-talisten individualist. Hur man nu kartlägger individualister är förstås en svårförståelig ekvation, men därför en så mycket mer imponerande prestation.
Gustav Fridolin har med
Blåsta! försökt skriva världens sista 80-talistutredning, den som ska slå hål på myten om den bortskämde snorungen, och det är inte en dag för tidigt. Det är ingen glättig marknadsföringsanalys av 80-talisterna, utan en krass politisk analys av den tid som faktiskt format dem: Nedskärningsåren under 90-talet. Politiskt förenklat? Kanske. Relevant hur som helst.
Fridolin tröskar noggrant igenom varje upptänklig samhällsfråga. Arbetslöshet, bostadsbrist, psykisk ohälsa, fysisk ohälsa, alkoholkonsumtion, knark, kriminalitet och rasism… Allt kan ledas tillbaka till krisåren.
Och även om bevismaterialet ibland känns lite tunt, och vissa slutledningar lite långsökta, så talar siffrorna sitt tydliga språk. En massarbetslöshet bland unga råder, det blir svårare och svårare att hitta bostad, den psykiska och fysiska hälsan blir stadigt sämre och de tidsbegränsade anställningarna fler.
Vad det beror på kan man förstås diskutera, men ett är säkert: 80-talisterna är knappast en bortskämd generation.
Fridolin är som vanligt totalt distanslös, och jag älskar det. Ogenerat dränker han sin bok i nostalgiska återblickar till sin skånska ungdom, rörande anekdoter och en härlig tilltro till människan. Denna totala avsaknad av distans, självbehärskning och ironi är en lisa för själen för en uppgiven ungdom som jag själv.
Ibland blir boken lite väl tyngd av statistik, som var Fridolin rädd att ingen ska tro honom om han inte presenterar samma siffror tre gånger. Det kan man inte klandra honom för då hans rädsla troligen är befogad. Och visst är boken kryddad med en hel del snyfthistorier, men det är också nödvändigt. Här får man verkliga motpoler till de fiktionaliserade unga vi ser i reportage som ”Så hanterar du en lat 80-talist”.
I förra veckans
Babel var Fridolin gäst tillsammans med Amelia Adamo och Viggo Cavling, under rubriken ”Vilken generation är det egentligen mest synd om?”. Man behöver inte vara 80-talist för att se vem det var i den konstellationen.
Fridolin kom med en politisk agenda och tvingades lyssna på en farsartad diskussion om hur jobbigt det var för Cavling att ligga med folk när han var ung för att han trodde att han skulle få aids. Och hur Adamo vet att ungdomar super upp sina pengar, på krogar hon själv aldrig går till eftersom de inte är lyxiga nog.
Hahaha.
Man kan ju undra vilka det egentligen är som är mediekåta och vill ha skrattfest på jobbet.
Amanda Svensson
kulturen@expressen.se
