PC Jersild. Foto: Sara MackeyPC Jersild. Foto: Sara Mackey
PC Jersild. Foto: Sara Mackey
Dagens Gröna lund har i Jersilds roman rivits och ersatts av en gated community för seniorer. Foto: / TT NYHETSBYRÅNDagens Gröna lund har i Jersilds roman rivits och ersatts av en gated community för seniorer. Foto: / TT NYHETSBYRÅN
Dagens Gröna lund har i Jersilds roman rivits och ersatts av en gated community för seniorer. Foto: / TT NYHETSBYRÅN

Framtidens äldrevård – sexdockor och robotbarnbarn

Publicerad

Att bli gammal i Sverige är att röra sig i en skön ny värld av privatisering, byråkrati och högteknologi. Jens Liljestrand förskräcks och förundras när PC Jersild skriver science fiction om ett seniorboende för lyxpensionärer.

"Pensioneringen liknar flyktingtillvaron: att säga farväl till hoppet om att någonsin återfå den respekt och betydelse man ägde i en tidigare verklighet."

Formuleringen är en aforism av Horace Engdahl från hans senaste samling, "Den sista grisen", och sammanfattar för mig något av dilemmat med att åldras i välfärdssamhället. Allt som är statusfyllt i det moderna livet – att ha framgång i karriären, att vara fysiskt och sexuellt aktiv, att våga förändras, att ha ett rikt umgänge – är sådant som obönhörligen blir svårare att uppnå i ålderdomen. I bästa fall är det en rofylld och guldkantad period av barnbarn, resor, kulturupplevelser och lyckliga minnen. Ett slags ärovarv efter att loppet är kört.

 

LÄS MER: Jens Liljestrand recenserar "Den sista grisen" 

Byråkratins avhumanisering

Eller? PC Jersild, som själv har hunnit fylla 82, tecknar i romanen "Tivoli" en både lustfylld och oroväckande vision av åldrandet. Med världshistoriens mest friska, levnadsglada och kapitalstarka pensionärsgeneration som konsumenter blir luxuösa seniorboenden en glödhet bransch. I en inte särskilt avlägsen framtid har Gröna Lunds nöjespark tvingats stänga och ett kinesiskt konsortium lagt beslag på den dyrbara och historiska marken på Djurgården. Där bygger man upp BlissGarden, i folkmun Kalkbrottet, ett gated community för äldre (komplett med en högteknologisk klinik på intilliggande Beckholmen), med ett klientel i den övre medelklassen.

Som prosaist är Jersild en mästare i att skildra byråkratins avhumanisering. Som läkare med ett förflutet inom socialmedicin och psykiatri är han sannolikt mer lämpad än någon annan svensk författare att ta sig an frågorna om hur framtidens äldreomsorg och geriatrik kan tänkas se ut.

 

LÄS MER: Nils Schwartz recenserar PC Jersilds förra bok, "Ypsilon" 

100-årsgaranti med straffavgift

Ändå baxnar man ibland inför absurditeten i de hisnande perspektiv som öppnas i denna skildring, som snarare än en konventionell roman är ett slags utforskning av BlissGarden som ett mikrokosmos av en framtid där digitalisering, artificiell intelligens och ohämmad kapitalism öppnar en ny skön seniorvärld. Försäkringsbolag som erbjuder 100-årsgaranti – med straffavgifter för den som inte sköter om sin hälsa! Mediciner som tar bort dödsångesten! Badrumsspeglar som visar dig från den tid i livet då du var som vackrast! Skärmar på väggen som låter dig shoppa på Östermalmshallen i virtual reality! Robotkompisar som håller dig sällskap!

Så läser jag i tidningen Mitt i om hur ett äldreboende i Sollentuna testar "avancerade terapikatter" som alternativ behandling för demenssjuka. Den pälsklädda maskinen är varm som en riktig katt, jamar när man klappar den och har en puls som känns. Jag klickar mig fram till filmen där en äldre man ömsint klappar sin gossiga lilla kamrat och grips av ett diffust obehag.

Vad är en värdig ålderdom? Att leva i det autentiska, eller att leva i en illusion? Är en kärlek mindre värd om den är fullproppad med Viagra? Är ömheten mindre vacker om ditt barnbarn är en android?

 

LÄS MER: Helena Granström om robotar i vård och omsorg

Begravd med sexdocka

I ett kapitel skildras en gammal gentleman på BlissGarden som lever med en uppblåsbar Barbara, som den missnöjda personalen dessutom är tvungen att rengöra efter varje användning. Vem avgör om det är en acceptabel relation för en åldring? Det visar sig sedan att mannen vill bli begravd tillsammans med sin plastiga älskarinna. Vilka etiska frågor väcker ett sådant arrangemang?

Jersilds är visionär, inte en moralist, och snarare än patos präglas "Tivoli" av en torr, självironisk saklighet. Pensionärerna på BlissGarden är varken offer eller förövare, de är bara människor som försöker fördriva tiden under drägliga former, på gräddhyllan ovanför en skuggvärld av papperslös arbetskraft, prostituerade och drönarflygplan.

Att de lever på den mark som en gång var Gröna lund är förstås djupt symboliskt. I stället för hisnande åkturer för barn och tonåringar erbjuder det nya tivolit en ändlös ström av nära döden-upplevelser för äldre. I ett tragikomiskt kapitel beskrivs hur dementa sitter i rullstolar vid vattnet med sina metspön och "fiskar" metallfigurer som håvas in av mörkhyad servicepersonal – en skrattspegel av den där fiskdammen som mina barn brukar få göra på Gröna lund som en sista tröst innan utgången.

Men i "Tivoli" skildras en exiltillvaro där ingen någonsin får gå hem och där varje dag måste levas som den sista. Ett lång, vemodigt fritt fall mot evigheten.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef på Expressen.

 

ROMAN

PC Jersild

Tivoli

Albert Bonniers, 252 s.

Relaterade ämnen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag