Den schweiziska journalisten Sacha Batthyany är korrespondenti Washington D.C. för tysk media. Foto: MAURICE HAASDen schweiziska journalisten Sacha Batthyany är korrespondenti Washington D.C. för tysk media. Foto: MAURICE HAAS
Den schweiziska journalisten Sacha Batthyany är korrespondenti Washington D.C. för tysk media. Foto: MAURICE HAAS
Boken "Och vad har det med mig att göra?."Boken "Och vad har det med mig att göra?."
Boken "Och vad har det med mig att göra?."

Förintelsen är det svarta hål som förenar oss

Publicerad

En mörk familjehistoria fick den schweiziska journalisten Sacha Batthyany att gräva upp hela det europeiska 1900-talet.

Jens Liljestrand läser ett högaktuellt reportage om skuld, arv och identitet.

I mars 1945 festade aristokratin tillsammans med SS-officerare i ett slott i Rechnitz, i österrikiska Burgenland nära den ungerska gränsen. Den dekadenta, desperata festen i skuggan av den framryckande Röda armén kulminerade efter midnatt med att de berusade gästerna mördade 180 judar och slängde ner dem i en massgrav som aldrig har blivit funnen.

Värd för festligheterna på slottet var Margit Batthyány-Thyssen, gammelfaster till journalisten Sacha Batthyany. När han i modern tid får höra talas om sin äldre, vördade släkting som den nazistiska "helvetesvärdinnan" påbörjas en lång, vindlande resa som blottar hela det europeiska 1900-talets tragedi.


Här är judinnan
som överlevt Auschwitz, utvandrar till Sydamerika och tvingas leva ett helt liv utan att veta vilket öde som drabbade hennes föräldrar. Här är en ungersk överklass vars privilegierade liv i en kvarglömd ficka av feodala sedvänjor får ett abrupt slut i massmord, ockupation och fördrivning. Här är greven som hamnar i Gulag och tvingas gräva upp asbest med bara händerna i 30 minusgrader. Och här är den unga småbarnspappan som utforskar den ärrvävnad som ligger dold under generationer av mödosamt förtigen släkthistoria.

Uppvuxen i Schweiz i en deklasserad invandrarfamilj bär Batthyany på ett dubbelt utanförskap: den ungerska antisemitismen är för honom lika avlägsen som den aristokratiska miljö hans far uppenbarligen fortfarande dras med fantomsmärtorna från. Och den nazistiska "tant Margit", död sedan länge, är bara ett diffust barndomsminne av en förnäm dam på Zürichs dyraste restauranter.


Vilken är egentligen
hans skuld till de handlingar som den strama tanten med krokodilskinnsväskan en gång gjorde sig skyldig till? Bokens titel, "Och vad har det med mig att göra?", fångar den molande känsla av moraliskt ansvar som bultar genom boken och också driver huvudpersonen att tillbringa många timmar på terapeutens sofflock.

Det är en sårig, ibland drabbande men ibland också lite väl självupptagen bok, som spretar i väg långt bort från de vidriga händelserna i Rechnitz. Jag kommer på mig själv med att undra om inte Batthyany hellre borde ha lagt sin tid på att granska Viktor Orbáns allt mer förfärande auktoritära välde i Ungern, eller på flyktingkatastrofen i Medelhavet.


Förklaringen är givetvis
att allt detta hänger samman. Förintelsen är det mänskliga svarta hål som förenar oss som européer, det trauma som fortsätter definiera oss som offer och gärningsmän, i de flesta fall bådadera. "Och vad har det med mig att göra?" ställer samma fråga till läsaren. Hur mycket av din identitet är ett arv från din farfarsfar, din mormorsmor, från grymheter som utfördes eller förhindrades, från modiga ord som sades – eller förtegs och blev till en knytnäve i fickan?

I dessa dagar hör man ofta fraser i stil med "När dina barnbarn i framtiden frågar dig vad du gjorde ... " och så vidare. Sacha Batthyany, själv ett barnbarn till 1945, visar med sin bok att det är sant. De kommer att fråga. Och du kommer behöva svara.

 

Jens Liljestrand är biträdande kulturchef i Expressen.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag