I Sven Olov Karlssons roman Amerikahuset från förra året finns Oi, en thailändsk kvinna som öppnat takeaway i ett kök på den västmanländska landsbygden. Hon har gift sig med en bonde, kokar ris i en gammal syltkittel och slevar ut kokos och kardemumma till traktorkepsarna på orten.
Det är en skarp bild av dagens svenska glesbygd, där kycklingsoppan Tom Ka Gai är på väg att bli lika mycket husmanskost som pizza och kebab.
I bildjournalisten Elin Berges nya fotobok hittar vi Ois verkliga motsvarighet Mayura hemma i köket i Örträsk. Berge har följt ett antal thailändska kvinnor i Västerbotten: sådana som nyss kommit till Sverige och de som bott här i över 20 år. Här finns Thongluk i blåbärsskogen, Jariya på skotern och Phi på bröllopet med Leif i Vännäs.
Drottninglandet heter boken. Varför? Konkret syftar titeln på ett antal byar i området som uppkallats efter en svensk drottning. Men man måste förstås också tänka sig en symbolisk dimension: drottningar i ett land av detroniserade kungar, kastrerade av en utveckling där alla kvinnor flyttat söderut och lämnat ”gammgossarna” kvar. Socialantropologen Lissa Nordin skrev en hel avhandling om dem för några år sedan: Man ska ju vara två. Män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd. Den sexuella nöden regleras med internationellt utbyte. I dag bor flera än 18000 thailändska kvinnor i Sverige.

Någon skulle säkert kunna kalla Berges bilder för idylliserande. Det är också den paradoxala styrkan i denna komplexa fotobok; den låter betraktaren se vad den vill – eller inte vill – se. Man måste titta noga. True romance på skoterisen eller ett resultat av en krass ekonomisk transaktion på den globala marknaden? Utesluter det ena det andra?
Berges bilder tar sig förvånansvärt långt förbi klichéerna från Jägarna och andra skildringar av detta mytologiserade landskap. Starkölsburkarna och petflaskorna med hembränt finns i bakgrunden, men också mustaschprydda kraftkarlar med händerna hopslagna i buddistiska ceremonier.

Frida Hyvönen – liksom Berge nyligen hemflyttad till Västerbotten – har gjort ny musik till boken som medföljer på en cd. Bilderna växer med sitt soundtrack: naivistiskt klinkande och slingande melodier, tickande väggklockor och nynnande kvinnoröster som framhäver monotonin bland de lackade furupanelerna och virkade bordsdukarna, med utsikten över älvarna och vidderna utanför. De österländska harmonierna förstärker den underton av hemlängtan som finns i boken, bland annat i porträttet av Phim med de två sönerna som bor kvar i Thailand.
För visst finns en mörkare, mer krass historia om världsordningen att berätta. Berge antyder den i några bilder, bland annat den av Elisabeth med tre hundringar nedstuckna i klänningen efter en uppvisning av traditionell thailändsk dans.
Men här finns också framtiden: de små barnen på villagatan i Vännäs som exempel på idyllisk integration, mitt i inlandsisen. Och vem vill förmena Birger och Gi – hand i hand utanför huset i Lögda – rätten att kalla sig kung och drottning i lyckans land?
Det är ju i alla fall så man vill se dem.

Fotnot: Frida Hyvönen spelar på Dramaten i kväll och i morgon. Drottninglandet öppnar som fotoutställning på Hasselblad Center i Göteborg den 21/3.