VÄLDIGT BRITTISK. Edward St Aubyn förmår skriva om familjetrauman med missbruk och övergrepp med en förkrossande elegant ironi. Foto: DAVID SANDISONVÄLDIGT BRITTISK. Edward St Aubyn förmår skriva om familjetrauman med missbruk och övergrepp med en förkrossande elegant ironi. Foto: DAVID SANDISON
VÄLDIGT BRITTISK. Edward St Aubyn förmår skriva om familjetrauman med missbruk och övergrepp med en förkrossande elegant ironi. Foto: DAVID SANDISON
"Romanerna om Patrick Melrose"."Romanerna om Patrick Melrose".
"Romanerna om Patrick Melrose".

Den sista striden för den brittiska överklassen

Publicerad

Annina Rabe läser Edward St Aubyns sista romaner om Patrick Melrose, en depraverad men oväntat ljus överklasskildring.

Den brittiske författaren Edward St Aubyn har nyligen varit i Sverige och gjort press. Något han enligt egen utsago (DN 3/3) nästan aldrig gör hemma i England, där han är alldeles för rädd att göra bort sig. 

Skammen, något av det brittiska klassamhällets adelsmärke, tycks alltjämt prägla denna gravallvarliga ironiker. I svenska tv- och radiointervjuer har han varit oklanderligt artig, men samtidigt framstått som påtagligt obekväm. Hans röst är speciell: släpigt överklassverserad och nästan helt uttryckslös. Inte heller när han pratar om de egenupplevda sexuella övergrepp som ligger till grund för hela Patrick Melrose-sviten ändras hans tonläge. Ändå är det något i rösten som låter så oändligt sorgligt.

Mästerlig översättning

Att jag inleder denna recension av de två sista romanerna ”Modersmjölk” och ”Till sist” – även de i mästerlig översättning av Erik Andersson – med en beskrivning av St Aubyns mediapersona beror på att den i så hög grad sammanfaller med de egenskaper som bygger romanerna.

Att berätta om såriga familjetrauman med missbruk och övergrepp med en röst som döljer känslorna och smärtan bakom eleganta formuleringar och bitande ironi är romanernas kännetecken. Även om de i stämningarna skiljer sig en del åt sinsemellan så är det just denna kombination som binder dem samman. De många jämförelserna med Evelyn Waugh är inte överraskande, men St Aubyn har ett mindre förlåtande anslag i sin mörka familjesaga. 

Roligt tecknad new age-guru

När vi nu i de två sista romanerna möter Patrick igen är han runt 40, gift och far till två pojkar. Han befinner sig återigen på familjestället i Provence, men dagarna där är räknade eftersom hans alltmer förvirrade mor har testamenterat det till en parodisk och mycket roligt tecknad new age-guru som redan har börjat invadera stället.

Delar av romanen fokuserar på den äldsta sonen Robert och hans blick på vuxenvärlden. Patrick är fri från sitt narkotikamissbruk, men dricker desto mer och bedrar sin fru. Han är liksom tidigare destruktiv och präglad av självförakt. 

”Modersmjölk” slår dock ibland över i en pratighet som ger ett lite splittrat intryck. Det är svårt att äska sympati för depraverad överklass, men St Aubyn är inte heller ute efter att vi ska gilla Patrick Melrose. Det räcker med att vi förstår honom.

En fruktad frihet

Svitens sista del, ”Till sist” är tätare. Den utspelar sig under moderns begravning, varvat med några tillbakablickar. Patrick står plötsligt med en presumtiv frihet som är både efterlängtad och fruktad. Problemet är bara att han inte vet hur han ska hantera den eller ens riktigt vad han ska ha den till. ”Ett viljestyrt liv hade alltid förefallit honom som en omöjlig lyx. Allt bestämdes av det som föregått; även hans fanatiska längtan efter någon liten frihet bestämdes av den drastiska frånvaron tidigt i livet.” 

Den sista romanen andas ändå något slags hopp om att äntligen kunna leva detta viljestyrda liv. Det är ett ljus som känns nästan bländande, med tanke på det kompakta mörker som präglat resten av romansviten.

ROMANER

EDWARD ST AYBUN

Romanerna om Patrick Melrose, volym 2

Översättning Erik Andersson

Albert Bonniers, 387 s.

 

Annina Rabe är kritiker och medarbetare på Expressens kultursida.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag