Knattarna Pim och Pom skuttar in på ett konstmuseum med var sin motsträvig vuxen. De stora törstar bara efter kaffe men de små är bortom räddning! Barnen upptäcker och upplever gränslöst i ett idylliserat Moderna museet där alla storheter ställs ut samtidigt och alla tider flödar samman.
Önskemuseet som ska inkludera fler kvinnliga konstnärer från tidigt 1900-tal bröstar sig även med senare konsthistoria: Guerrilla Girl i apmask och Gittan Jönssons städerska.
Barnen väljer dock att damma av några manliga klassiker. Från Alexander Calders skira skulpturer svingar sig Pim och Pom in i Gerhard Richters färgböljor som vällustigt flödar över bokens uppslag. Sedan gömmer de sig i Keith Harrings sprattlande kaos.
Museivakterna, som redan i verkligheten förklarar för föräldrar och deras hjärtegull att alla skulpturer inte är lekskulpturer, får här en styv match och barnen flyr på Modernas klenod, geten, eller Robert Rauschenbergs ”Monogram” (här i skepnad av ett får).

Ann Forslinds äventyr är infallsrikt och drivs fram av konstverken. ”Kom och kolla!” fungerar på flera berättarnivåer och den kulturintresserade föräldern får chansen att introducera konsten i barnkammaren.
Fast det är upp till var och en att brodera ut med sin kunskap om verken för texten ger ingen draghjälp. Det vore fel att efterfråga en snabbkurs i modernism i den givna kontexten, men någon mer fantasifull ingång till de presenterade verken än enskilda utrop skulle göra Ann Forslinds berättelse mer helgjuten.
Visst kan boken kittla lusten att ta reda på mer, men konsten är att bjuda på mer redan här. De enkla och snälla bilderna leder, där finns en grogrund.
Har man bara som uppläsare mer mål i mun så blir det mumma för samtliga inblandade, stora som små.