Foto: Nordström Cornelia
 Foto: Nordström Cornelia

Aase Berg/Loss

Publicerad
Uppdaterad
Det finns en tydlig rörelse inifrån och ut i Aase Bergs tre senaste diktsamlingar, som formar sig till en ”mammatrilogi”. Forsla fett höll sig bokstavligen i maggropen, den beskrev en graviditet inifrån ett stort och fuktigt mörker, utan ett spår av romantisering. Uppland gav sig ut i den ljusa dagen, det lilla barnet erövrade landskap och språk, medan poeten letade ord för lycka och eufori. Den nya och sista delen i trilogin har fått titeln Loss. Den handlar om rädslan och lusten att släppa taget. Där tar mor och barn steget ut ur idyllen, ut i en värld full av katastrofer:

Spring aldrig aldrig
Bort från mig
När vattendjupen
Samlar sig

När jättebuffert
Växer skamtung
Över vredesmoderns
hamnarm


Vad är det som gör att jag tycker detta är så bra? Dessa barnsliga ramsor, allitterationer, neologismer och ljudassociationer. Orden tultar glest, skuttar i hoppsasteg över sidorna eller knyter ihop sig som i kramp. Stilnivåer kolliderar och fragment från andra texter tränger sig på. ”Vattenväggen tornar vittvidunderunder” skulle kunna vara påhittat av Alf Henrikson om inte den dunkande skräcken fanns där och har ”samma smak som önskan”.
Och det är väl just det som är svaret: Aase Bergs poesi blottlägger sådana känslor vi helst gömmer så långt in i skåpet att vi glömmer att vi har dem. Modersskräcken. Fobierna. Tänk om jag tappar mitt barn, tänk om det sliter sig loss, tänk om jag inte kan skydda det, tänk om jag låter det gå.

Omslagsbilden är kongenial med innehållet: ett litet missbildat foster instängt i en glasburk fylld med sprit tillsammans med en amputerad mänsklig fot klädd i vit spets vid snittet. Sådana föremål var vanliga i det sena sjuttonhundratalets naturaliesamlingar och kuriosakabinett. Även bokens knubbiga oktavformat associerar till tvåhundraårig skräckromantik och hinsideslängtan, Stagnelius spökar mellan raderna och andevärlden är aldrig långt borta. Ofattbara händelser inträffar ständigt.
Aase Berg har ända sedan debuten skrivit en poesi som pressar sig mot gränsen för det utsägbara. Hon bråkar runt för att hitta ord som skulle kunna uttrycka liv och död utan att reducera dem till rim på kiv och nöd. Hon vill åt det oerhörda, själva den förspråkliga eller bortomspråkliga känslan. Men hon släpper för den skull inte taget om verkligheten. Det går att känna igen graviditeten i Forsla fett, och i Uppland finns både Ikea och saftkalas. I Loss bygger hon på autentiska händelser, tsunamin i Sydostasien och en tvååring som varit ensam i två dygn med sin döda mor är några av dem.

Jag hinner läsa hela boken innan jag på de sista sidorna upptäcker fotnoterna där de olika händelserna och tidningsrubrikerna redovisas. När jag läser om dikterna har deras betydelse ändrats. Först förstod jag dem i en allmän mening, som uttryck för livskänsla och dödsrädsla, andra gången har de fått en mer precis karaktär, de försöker gestalta något som är större än fakta. Ändå undrar jag om fotnoterna behövs, det är som om Aase Berg inte riktigt litat på sina egna dikter, men de klarar sig gott på egen hand.

Ingrid Elam

FOTNOT: Ingrid Elam är kritiker i Dagens Nyheter.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag