Ankan: De tre bockarna Bruse försöker passera stenbron där Kvaliteskontrollen bor.
Det var en gång tre bockar som hette Bruse. Fast Bruse var bara efternamnet. Den största bocken hette Mark, den mellersta Compe och den minsta Private. Mark Bruse basade för torget i den lilla staden, där Compe Bruse konkurrensutsatte plantor i krukor, och Private Bruse stoppade pengarna i egen ficka.
De tre bockarna sågs alltid tillsammans. De var så sammansvetsade att man kallade dem Treenigheten, fast man inte säkert visste vem av dem som var Fadern, Sonen och Den helige ande. Medborgarna i den lilla staden avgudade dem, tillbad dem och förgyllde dem.
Nu hade bockarna fått veta att gräset var mycket grönare på andra sidan ån. Frodigare, saftigare, massvis med klöver. Men för att ta sig dit måste de passera över en stenbro. Under bron bodde två troll som hade stenkoll på alla som gick över. De kallades Kvalitetskontrollen och hotade att äta upp alla bockar som var överviktiga.
Bockarna Bruse diskuterade sinsemellan vad kvalitetskon stod för. Private trodde att det rörde sig om ett nötkreatur av Jerseyrasen. De båda andra bockarna, som var osäkra på stavningsreglerna, menade att det måste röra sig om en handsydd italiensk sko. Mark gissade på Sutor Mantelassi, Compe på Calzature Marini.
Alla bockarna Bruse var kraftigt övergödda. Att gå över bron var ett uppenbart riskföretag. De beslöt att skicka sina föräldrar som testpatrull. Men gammelgetterna var så skumögda att de missade bron och drunknade i ån. Då skickade bockarna sina killingar i stället, utrustade med GPS-mottagare. Men trollen nöjde sig med att kontrollera deras skolbetyg, och eftersom alla hade MVG så fick hela killinggänget passera.
Nu blev bockarna Bruse oroliga. Skulle ungjävlarna äta upp deras gräs? De rusade till bron. Först över gick den lille tjockisen Private. Det dundrade betänkligt av övervikten.
"Aj!" vrålade någon. "Vem är det som trampar på min bror?"ekade en annan röst som uppstigen ur rättens krater.
Private tittade ned på sin högra klöv. Den var parkerad mitt på en stor hårig hand. Han hade trampat på ett troll! Snabbt ryckte han undan klöven. Eller var det klövern trollen var ute efter? Han tömde fickorna över broräcket. Sedlar singlade som höstlöv över åbrädden.
Och blev han inte uppäten, står han väl där än som ett monument över en förstenad ideologi.