Jesper Högström läser Bo Bergmans återvunna Söderbergbiografi.
När det gäller Hjalmar Söderberg önskar jag mig samma sak som vad beträffar Stagnelius, Fröding, Frans G Bengtsson, Strindberg, Taube och alla andra svenska författare jag tycker om. Nämligen en vanlig, hederlig biografi som utförligt och i kronologisk ordning redovisar allt man vet om föremålet. Ingen advokatyr à la Lagercrantz om Strindberg, inga essäistiska exkurser som Mikael Timm om Taube, inga höviska och diskreta omskrivningar eller tråkiga romansammanfattningar, som i den enda befintliga Söderbergbiografin, Bure Holmbäcks från 1988.
I brist på detta kan man nu läsa om Bo Bergmans minnesteckning över Söderberg, ursprungligen tillkommen som minnesteckning i Svenska Akademien 1950. Detta är ett elegant författarporträtt formulerat efter en äldre tids något omständliga ideal (en riktigt bra observation anses aldrig förlora på att formuleras om ett par gånger), dessutom av någon som obestridligen kände föremålet. Bergman och Söderberg kände varandra under hela livet och den enda dikt av den förre som har överlevt i skolantalogierna, "Marionetter", är en dubblett på vers av historien om Martin Bircks sprattelgubbe, Röde Turken.
Vilket också är vad som kan göra en lite vemodig. När man skymtar de personliga minnena bakom skönstilen ("Den som skriver detta har många vänliga minnen från de små kalasen på Andersdagen") längtar man snarare efter vad Bergman skulle ha kunnat berätta om han verkligen velat. Vad han egentligen visste och tyckte om vännens alkoholism, miserabla äktenskap och affären med den fala Maria von Platen (modellen till Lydia Stille). Att vänskapen inte uteslöt en nykter blick ser man ju redan av Bergmans omdöme i minnesteckningen om vännens bristande fantasi som hans huvudproblem som romanförfattare (som just de nära parallellerna mellan liv och verklighet i Den allvarsamma leken är ett exempel på).
Men tills vidare får man komplettera med den utgivna brevväxlingen herrarna emellan (Kära Hjalle, Kära Bo från 1969) med dess långa förord av Per Wästberg. Och så vänta på den där biografin, förstås.