Jonas Holmberg om Muhammedtrailern hela världen talar om.
Det är nästan ingen som har sett Innocence of muslims. De våldsamma reaktionerna har i stället sin grund i den 14 minuter långa sekvens som legat på nätet sedan juli och blev viral när en Koranbrännande pastor annonserade att han tänkte visa filmsnutten i sin kyrka.
Det är inte ens säkert att filmen existerar. Trots all uppmärksamhet har ingen biobesökare trätt fram.
Visst hävdar produktionsteamet att filmen har visats i sin helhet i Hollywood, men med tanke på alla lögner som omgärdar projektet (regissören visade sig vara påhittad, skådespelarna lurades tro att de spelade in en helt annan film, den påstådda budgeten på 30 miljoner kronor har hånats som bluff av den filmfinansiella expertisen) är det mycket möjligt att de högerextrema grupper som nu visar intresse för visningskopior kommer förbli tomhänta.
Men för nätburen uppvigling i den samtida uppmärksamhetsekonomin fungerar 14 minuter ändå bättre än 140. Inte ens den mest förhärdade Avpixlat-stammis skulle orka med att se en långfilm av den kvalitet som utdraget ger exempel på. Innocence of muslims är ett slags rasistpropagandans svar på kalkonklassikern Rymdinvasion i Lappland, med en taktdöv klippare som tagit sig an skrattretande scenerier där blodtörstiga pedofilmuslimer från 600-talet dubbas i otakt av ett gäng grabbflabbande collegestudenter från New York.
Innocence of muslims är egentligen inte en film. Det är ett löfte om en film. Genom att under falsk Hollywoodflagg förädla de fördomsfulla arabstereotyperna i den filmindustriella standardrepertoaren till ohöljt rasistiska karikatyrer vill den hävda att västvärldens samlade kulturindustri står som kombattant i ett pågående civilisationskrig. Allt medvetet om att det finns aktörer som står redo att reagera på ett sådant budskap.
Filmen behöver inte bli sedd för att etablera ett tonläge. När den amerikanska tidningen Newsweek i går lanserade sitt nya nummer, med ett omslag där vrålande män med spott i skägget ackompanjeras av texten "muslim rage" står det klart att filmskaparna redan lyckats.
Om de ens orkade klippa klart skräpet är av mindre intresse.