När Richard Nixon

i början av 50-talet anklagades för ekonomiskt riffraff höll han ett tv-tal som gått till spinnhistorien som The Checkers Speech. Detaljrikt och känslosamt förklarade sig Nixon oskyldig. Men en gåva hade han tagit emot, det kunde han inte förneka, och den tänkte han behålla. En handelsresande från Texas hade skänkt familjen Nixon en liten cockerspanielvalp. Nixons lilla dotter hade döpt den till Checkers.

Carl Bilds blogg

är hans Checkerstal. Den fungerar som ett emotionellt korrelat mellan Statsmannen och Vanligt Folk, och suggererar fram en känsla av närhet, ja nästan intimitet. Man bjuds in till en pratstund framför brasan hemma hos Carl Bildt. Vem som helst kan här bli Carl med den internationelle fredshjälten och svenske utrikesministern och harmas över mediernas lågsinnade försök att göra skandal av oskyldiga valpar. Läsarkommentarerna till Bilds blogginlägg genomsyras av varm gemenskap. Det är så skönt att slippa alla dessa kommunister som bara vill sälja lösnummer. En bloggande utrikesminister kan tyckas vara ett behjärtansvärt uttryck för vilja till öppenhet och demokratisk delaktighet. Men samtidigt bör man kanske komma ihåg att drömmen om direkt och oförmedlad kommunikation mellan ledare och folk framförallt har odlats i andra politiska traditioner än den liberala demokratins.

Carl Bildt tassar

i utkanterna av dessa andra traditioner när han utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner - den granskande journalistiken. I bloggen kan han iscensätta den perfekt regisserade presskonferensen - utan att störas av tjatiga reportrar kan han både rapportera om och kommentera händelser i vilka han själv spelar huvudrollen. Han blir sin egen journalist och får samtidigt journalister som fortsätter att insistera på att BildT ska kommentera det SOM han redan kommenterat (på bloggen) att framstå som oresonliga och monomana. I bloggen kan Bildt barrikadera sig som i en borg, tala men ändå tiga, och då och då skicka iväg en projektil mot fiendelägret (till exempel dementera innehållet i ett teveprogram som ännu inte sänts). Effektivt, men kanske mer caesariskt än sympatiskt.