Utrikesministern lägger upp strategin med sin sidekick.
– Ständigt denna kritik från okunniga journalister, suckade Bildt och kastade ifrån sig tidningen. Så föga rrrr-elevant.
– Elevant var ordet, sa Buldt. Diplomatin är en porslinsbutik. Man kan inte klampa omkring hursomhelst utan att allvarligt skada sin omgivning. Man måste akta sig för stötar.
– Exakt, nickade Bildt. Statsmannakonst är ett lättstött pastorat, ett enda moltigande och starrbligande dagarna i ända. Sysslolösa långsittningar i dammiga korridorer. Tyst teater. Det kan ta tio år innan det leder till något resultat. Eller 20, 30 år för den delen. Tiden är inte avgörande.
– Tiden är irrelevant, sa Buldt. Den dör som en stormvind i öknen bort.
– Sub specie aeternitatis, sa Bildt. Under evighetens synvinkel. Det perspektivet anlade Spinoza redan för 350 år sedan.
– En spinoffeffekt, sa Buldt. Vi hinner med en fikapaus. Ingen ko på isen.
– Kon är på ängen, sa Bildt. Målaren målade planket, det var vitsen.
– Det där sista förstod jag inte, sa Buldt. Använde han inte rödfärg?
– Inte såvitt jag vet, sa Bildt. Det skulle i så fall ha föranlett en sarkastisk lustighet från min sida.
– Om du säger det så, sa Buldt.
–Ett besök i det dynamiska Turkiet visar oss tvärtom den europeiska utvecklingens möjligheter, sa Bildt.
– Delar du fortfarande investeringsintressen med den turkiska militären? frågade Buldt.
– Med mig är det så att jag alltid har verkat för mänsklighetens bästa och fredens sak, svarade Bildt. Alla uppdrag jag åtagit mig har varit etiskt oantastliga så länge jag har utfört dem, det är först när jag lämnat dem som de blivit ifrågasatta. Man kan undra vad det beror på.
– Vad beror det på? undrade Buldt.
– Den som är utan skuld, kaste första stenen, sa Bildt. Jag är skuldlös nog att kunna bygga en tre meter hög mur av förkastade förstastenar tvärsöver Halland, om jag ville. Men jag föredrar att gjuta olja på vågorna.
– Men skadar det inte fågellivet i det halländska kustbandet? invände Buldt.
– När det har gått så långt har jag redan lämnat styrelseposten i Halmstads ornitologiska förening, sa Bildt. Hur jag än vänder mig kommer jag att ha änderna bak.
– Änderna var ord... började Buldt.
– Kan du hålla käften! röt Bildt.
– Käften var ordet, sa Buldt. De glimmande tänderna. Ullen i mungiporna. Det bortslickade blodet.