Tysk-schweiziska Monique Schwitter debuterade 2006 med novellsamlingen "Wenn's schneit beim Krokodil". "Det ena i det andra" (2015) är det första av hennes verk som översätts till svenska. Foto: MATTHIAS OERTELTysk-schweiziska Monique Schwitter debuterade 2006 med novellsamlingen "Wenn's schneit beim Krokodil". "Det ena i det andra" (2015) är det första av hennes verk som översätts till svenska. Foto: MATTHIAS OERTEL
Tysk-schweiziska Monique Schwitter debuterade 2006 med novellsamlingen "Wenn's schneit beim Krokodil". "Det ena i det andra" (2015) är det första av hennes verk som översätts till svenska.  Foto: MATTHIAS OERTEL
Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FOTO GUNNAR SEIJBOLDNina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FOTO GUNNAR SEIJBOLD
Nina Lekander är författare och medarbetare på Expressens kultursida. Foto: FOTO GUNNAR SEIJBOLD

Biblisk meditation över svunna pojkvänner

Publicerad

Nina Lekander läser Monique Schwitters roman "Det ena i det andra", och upptäcker en tysk och förädlad Kerstin Thorvall. 

Idén är skenbart enkel: "Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig", som Kerstin Thorvall 2000 döpte en bok till. 

Den tysk-schweiziska författaren, skådespelaren och regissören Monique Schwitter kan måhända också vara självbiografiskt inspirerad, men är mindre passionerad och detaljerad. Samt mer litterär, listigare.

En namnlös författare, skådespelare och regissör sitter hemma vid tangentbordet en januarikväll 2013. Hunden ligger under henne, maken sorterar sina mejl, de små sönerna sover. 

Så googlar hon namnet på sin första kille: Petrus. 

 

Läs mer: Nina Lekander: Jenny Tunedals "Rosor skador" är en komplex sorgesorg

 

Spelmissbrukare i familjen

Han är död, visar det sig. Petrus har "kommit och gått" – ledord i denna samtidigt moderna och bibliskt hintande berättelse. 

Ur Petrus, denna klippa och Jesu första lärjunge fiskar författaren fram idén att skriva om tolv av sina män. 

Hon minns: schweiziska Lenzerheide, nyåret 1992/1993, då hon tillsammans med Petrus pulsar i snön på väg mot en kyrka – klädd i ett par betydelsebärande röda pumps.

Den associationskåta läsaren kan i dessa tolv kapitel – som apostlarna och årets månader – grunna på de sagorelaterande färgerna vitt, rött och svart; och på betydelsen av den helige Kristoffer. Bland annat. 

Komiska och/eller surrealistiska scener regisseras och korsklipps med allvarliga och rentav desperata situationer – upptäckten av en spelmissbrukare, tillika lögnare, i familjen!

Hur ska man då sammanfatta detta garnnystan till roman? 

 

Läs mer: Nina Lekander tröstas av Kjell Espmark under dessa bittra tider

 

Männen tar mer plats än moderskapet

Kanske som en frigjord kvinnas meditation över sitt könsmogna liv – där männen tar långt mera plats än moderskapet. 

Det är befriande med en kvinna som med Kristoffer och Samuel Beckett i bakgrunden kommer och går, går och kommer, alltmedan hon spinner en lika förnuftig som fantasifull koreografi av förflutet kring livets lotteri.

Eller är det själva kärleken som vandrar: barndomens ringlek med sången "Denna ringen den ska vandra / från den ena till den andra / Låt den gå, låt den gå / Låt den aldrig stilla stå". 

Vi må ibland stå ringlösa och famlande i mitten, men från det ena till det andra är vi på spåret igen.

 

 

Monique Schwitter

Det ena i det andra

Översättning: Dorothee Sporrong

Norstedts, 224 s

 

 

Nina Lekander är författare och kritiker på Expressens kultursida.

Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag