Malin Ullgren är ”trött på offerdramaturgin” i islamdebatten (DN 6/12). Som exempel på offerretorik tar hon mitt påstående (
Expressen 24/11) att islamismens världsbild inte ifrågasätts dels därför att man är rädd för att utmana jihadister, dels för att man är rädd för att stämplas som ”islamofob”.
Det här tycker Ullgren är ”fjompigt”, eftersom det skulle insinuera att ”horder av mäktiga kulturrelativister” skulle vara ute efter att skada islamkritikerna. Och av bara farten glider hon själv in i en offerretorik, där det i stället är hon,
DN:s kulturredaktion, kulturrelativister i allmänhet, eller någon annan inte närmare specificerad grupp som i själva verket är offer för onyanserad kritik.
Nu har väl ingen hävdat att kulturrelativister skulle utgöra ett fysiskt hot för islamkritiker. De kan visserligen fördumma det offentliga samtalet och få mänskliga fri- och rättigheter att framstå som utslag av västerländsk etnocentrism. De kan tråka ut läsekretsen med teorityngda haranger om ”Den andre”, ”intersektionalitet”, och ”exkluderande diskurser”. Men att fysiskt skada någon – nej, det är de knappast kapabla till. Men de kan göra drängtjänst som apologeter för dem som verkligen vill skada islamkritikerna, nämligen de militanta islamisterna.
Föreligger hot mot islamkritiker från islamister i Sverige? Kanske inte för mig och Malin Ullgren. Men situationen ser annorlunda ut för skribenter med muslimsk bakgrund som tar sig för att kritisera islam. De stämplas som förrädare och kan vänta sig dödshot. I februari 2006, i samband med kontroversen kring Muhammedteckningarna, skrev journalisten Salam Karam i
Expressen om hur han och andra sekulära muslimer som försvarade yttrandefriheten utsattes för hot av islamister i Sverige. Även i det skyddade reservat som
DN:s kulturredaktion utgör, så borde man kunna tänka sig ett mer välvalt ord för denna situation än ”fjompig”.
Islamofobstämpeln verkar Ullgren tycka att islamkritiker får finna sig i, eftersom ”det är dumt att låtsas som om islamdebatt och islamofobi aldrig skulle kunna ha med varandra att göra”. Ullgren exemplifierar därmed det problem som hon menar inte finns, nämligen att man genom att sätta skamstämplar på islamkritiker tvingar dem att välja mellan att tiga eller att betraktas som extremister. Hur detta skulle motverka främlingsfientlighet förblir en gåta.
Per Bauhn
kulturen@expressen.se
Per Bauhn är professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar.