SER PARADOXER. Svetlana Aleksijevitj har ett sjätte sinne för läkande krafter i de mest outhärdliga situationer. Foto: Annacarin IsakssonSER PARADOXER. Svetlana Aleksijevitj har ett sjätte sinne för läkande krafter i de mest outhärdliga situationer. Foto: Annacarin Isaksson
SER PARADOXER. Svetlana Aleksijevitj har ett sjätte sinne för läkande krafter i de mest outhärdliga situationer. Foto: Annacarin Isaksson
"De sista vittnena"."De sista vittnena".
"De sista vittnena".
Fler vittnesmål samlas i "Kriget har inget kvinnligt ansikte".Fler vittnesmål samlas i "Kriget har inget kvinnligt ansikte".
Fler vittnesmål samlas i "Kriget har inget kvinnligt ansikte".

Barnens, hundarnas och kärlekens krig

Publicerad

Svetlana Aleksijevitj ger röst åt barnen under andra världskriget.

Ulrika Knutson läser ett historiskt storverk om hundar, kycklingar och kärlek, där författaren har låtit sovjetmänniskan förbli mänsklig.

"Sicket elände att det ska gå och bli krig just när man har fått kycklingar."

Lille Aljosjas farmor har all anledning att vara förtretad. De duniga, gula kycklingarna springer i ett såll: de var fem. Snart faller bomberna: Det föll en, två... sju.

"Det var så jag lärde mig räkna."

Aljosjas berättelse ingår i "De sista vittnena", som rymmer hans och hundra andra barns minnen av "Det stora fosterländska kriget", som andra världskriget kallas i Sovjetunionen. Svetlana Aleksijevitj ger oss ännu en tung balk i verket "Utopins röster", i briljant översättning av Kajsa Öberg Lindsten.

Det är ett historiskt verk i alla bemärkelser. Aleksijevitj ger röst åt en förlorad värld, sovjetmänniskans liv och öde, hopp och besvikelser. Hon har aldrig backat en tum i skildringen av den kommunistiska diktaturens förtryck, men heller aldrig lämnat den enskilde i sticket, ofta utlämnad åt statistikens, generaliseringarnas och propagandans godtycke.

Svetlana Aleksijevitj har låtit sovjetmänniskan förbli mänsklig, ett både moraliskt och litterärt storverk, som kommer att räknas henne tillgodo på domens dag.

 

"Solo för barnröst" är undertiteln till "De sista vittnena". Författarens syfte är att få barnets genuina minnen från kriget. Otolkade, ocensurerade. Om det verkligen går att intervjua vuxna och sålla fram "rena" barnaminnen kan vi ju lämna till psykologerna. Litterärt är det drabbande. Långsamt växer bilden fram av civilbefolkningens öde på östfronten. Här talar en traumatiserad generation.

Krig går ju inte att begripa. Ena dagen kläcks kycklingarna, nästa faller bomberna. Soldater står i trädgårdslandet och skjuter din mamma i ansiktet, arresterar din pappa. Byn brinner.

Också djuren lider, överallt råmande kor, skriande hästar och grisar på flykt som följs av barnens medlidande. En ensam hund sitter och tjuter på en hög av aska. I en gård hittar tyskarna inga människor. Då hänger de katten, och den dinglar i repet som ett barn.

 

Hundarna kommer särskilt nära. Snälla hundar, tröstehundar, och hundarna som räddar liv. Inte bara i det blockerade Leningrad äter barnen upp sina hundar. Och tackar för maten. Det finns också specialtränade tyska schäfrar som vädrar människoblod i Brest och Vitebsk, och sliter barnen i stycken och slamsor.

Ja, det är outhärdlig läsning, och hur skulle det kunna vara annorlunda? Detta är kriget.

Men Svetlana Aleksijevitj har ett sjätte sinne för paradoxen, och för livets läkande krafter. Som en svag men omutlig understämma till krigets vrålande crescendo går kärleken. Grannar, tanter, fastrar, främlingar och barnhemsföreståndarinnor räcker ut en hand.

 

Godhet finns, till och med bland ryska slavarbetande barn i en tysk vapenfabrik. I form av en tapper liten skyddsängel med fladdrande vingar, stor som en sparv ungefär.

"De sista vittnena" må vara ett historiskt storverk, men blir förstås aldrig historia. Byarna brinner ännu. Spädbarn kvävs till döds eller kastas i havet. Mord och våldtäkt i namn av krig är inte glömda storheter.

Det går alltså inte att läsa Svetlana Aleksijevitj utan att ta ställning. Ska vi hjälpa livets läkande krafter eller ska vi strunta i det?

Det finns hundratusentals barn där ute som blir framtidens vittnen. Ska vi hjälpa dem, eller tro att den lilla skyddsängeln, stor som en sparv, kan göra jobbet ensamt?

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Ulrika Knutson
Ulrika Knutson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag