Håller det klassiska musiklivet på att gräva sin egen grav?
Förra veckan bröt en av Sveriges mest tongivande kompositörer Sven-David Sandström sitt samarbete med Berwaldhallen (Expressen 19/8). Med kravet avgå eller sluta spela min musik trädde han ridderligt fram för att försvara sin hustrus rättigheter som anställd violinist i Sveriges Radios symfoniorkester. Ann-Marie Lysell är nyss fyllda 60 år och anses därmed förbrukad som musiker.
Ledningen vill ha in unga förmågor.

Så långt kan man tycka att allt är i sin ordning och att Sandström bara agerar i egen sak. Men Sandström reagerar inte impulsivt, detta är bara droppen som fått bägaren att rinna över.
Ledarskapet i Berwaldhallen har kritiserats tidigare. Inte minst i samband med hanteringen av fallet med flöjtisten Tobias Carron.
”En ledningsprofil som medelst godtycke, repression och hot skapar en vardaglig arbetsmiljö med osäkerhet, otrygghet och rädsla som främsta kännetecken”, skrev en av kommentatorerna på min blogg.
Chefen Michael Tydén har inte en enda gång, genom programkrönikor eller inledningstal, lyckats övertyga mig om att den musik han saluför i sitt hus är angelägen, annat än som ersättning för, säg, en hängmatta. Det är allvarligt.
Men problemen stannar inte i bunkern på Gärdet.
Rikskonserters chef Björn W. Stålne är också utsatt för hård kritik. Anna Lindal, gästprofessor på Kungliga musikhögskolan och medlem i Kungliga musikaliska akademin kallar organisationen för en ”vanskött administration som äter upp gigantiska statliga medel”.

På Kungliga operan är det också oroligt efter att det stora renoveringsprojektet gått i stöpet, detta på grund av olika oförutsedda praktiska problem. Anders Franzén hoppades säkert att få vara med om att klubba beslutet om ett nytt operahus i Stockholm. Detta kommer inte att ingå i hans cv när han lämnar det slitna operahuset 2010.
Teatrarna har driftiga profilerade chefer. Musikinstitutionernas toppar gör sällan några övertygande utspel. Det är synd, för när det handlar om så abstrakt konst som musik, gäller det att kunna tala för varan.