På samma sida. Gunilla Brodrej försöker få fatt på Stefan Löfvens kultursyn - och hittar en partiledare som gråter på musikal och läser Leon Uris. Foto: Olle Sporrong
På samma sida. Gunilla Brodrej försöker få fatt på Stefan Löfvens kultursyn - och hittar en partiledare som gråter på musikal och läser Leon Uris. Foto: Olle Sporrong

"Både Ulla och jag tycker om opera"

Publicerad

Gunilla Brodrej möter Stefan Löfven för att tala om musik, läsvanor och det förpliktigande bildningsarvet.

Det är premiärMozarts "Don Giovanni" på Kungliga Operan och jag har min vanliga plats på första radens tredje bänk. På andra bänk snett ner till vänster sitter Stefan Löfven och hans fru Ulla. Det är sällan man ser partiledare på Kungliga Operan. Eller politiker över huvudtaget. Stockholms moderata finansborgarråd Sten Nordin är en ganska flitig besökare. Men profilerade socialdemokrater? Nej.

Jag blir nästan upprymd av att se Löfvens på operan och förklarar att det är därför jag vill ta en selfie med dem. Vänder det nu, tänker jag. Kommer det gamla socialdemokratiska bildningsarvet ta kropp i Löfven? Jag har längtat efter någon sorts kulturell densitet från socialdemokratiskt håll.

Några veckor senare är det presskonferens på den lilla barnbokhandeln Bokslukaren på Mariatorget i Stockholm med Stefan Löfven flankerad av LO:s Karl-Petter Thorvaldsson och ABF:s Helén Pettersson. De ska enligt pressmeddelandet läsa högt ur sin favoritbok när de nu lanserar "Läs för mig"-satsningen. "Det bästa som finns är att ha en liten knodd i knät och läsa en bok", säger Löfven.

Han sitter i den vinröda soffan och läser en Molly-bok för en liten flicka. En vecka senare dyker Jan Björklund upp på en liknande bild på ett skolgolv. Även han lanserar en politisk satsning som vill gynna läsning, "Läslyftet".

Vårt möte på "Don Giovanni" blir min biljett till Löfvens soffa och en intervju om hans kultursyn. Vi ses nedanför ett ganska anonymt galleri av små tavlor. I Riksdagshuset vet jag att han har en akvarell av Thage Nordholm som påminner honom om Ådalen och ett verk av Anders Åberg, båda konstnärer från Ångermanland, som jag själv vuxit upp med.

Löfven tycker mycket om museiparken i Mannaminne Nordingrå, husen som Anders Åberg ställt upp som ett storskaligt Skansen utan djur. Ett folkminne. Där står också en loge från Löfvens eget Undrom.

 

Är det en relief du har?

- Man kan säga att den är av trä, det är inte en platt tavla, den är liksom tredimensionell. I vänstra delen. Så den är fascinerande.

Såg du ut den själv?

- Nej, det var Ewa Lengstedt [programkooordinator för partiledningen] och jag som gick igenom det där, vad jag tycker om. Han har ju ett konstverk på Arlanda och på en av tunnelbanestationerna.

- Och så har jag ett porträtt av Erlander, är det Slas? Nej, det är väl det som hänger här uppe?

Jag vet inte heller, vi går vidare bland frågorna. Vi har så lite tid.

När vi sågs på Bokslukaren pratade ni mycket om nyttoaspekten med läsning. Och ganska lite om själva läsupp-levelsen.

- Ja, men då ville vi koppla det till skolan därför att vi ser att läsförmågan försämras. Resultaten i Pisa talar sitt tydliga språk. Läsningen är även identitetsbyggande och självförtroendeskapande. Under "Läs för mig pappa-projektet" med IF Metall såg jag hur vuxna karlar växte genom att de läste. Deras förmåga att uttrycka saker. Det gav mig gåshud.

Vi sågs ju på operan också, vad tyckte du om föreställningen "Don Giovanni"?

- Både Ulla och jag tycker om opera. Jag sitter och njuter helt enkelt. Det var en lång föreställning. Fyra timmar, inklusive paus. Det är vacker musik. Och sång.

Jag blev lite förvånad när jag såg dig där. Det är något med den socialdemokratiska auran som inte riktigt stämmer med Kungliga Operan. Folk uppfattar mig som borgerlig bara för att jag går på opera.

- Haha. Okej. Jag känner arbetarrörelsen så väl att jag förstår vad det är du säger. Men jag har aldrig tänkt så. Om jag känner för någonting och tycker det är bra så struntar jag blankt i om någon inte tycker att jag är en riktig socialdemokrat, för jag vet var jag står.

Om jag förstår det rätt går du på opera för att uppleva vacker musik?

- Ja, men med tiden förstår man att de är väldigt skickliga skådespelare också. Det ställs verkligt höga krav på dem. Det är inte precis som att stå och sjunga i duschen.

 

I ditt sommarprogram 2012 nämnde du några kulturfavoriter. Bland annat Vilhelm Mobergs "Utvandrarna". Varför?

- Den griper tag i mig. Storyn är så stark. Ta den där scenen när de ska lämna sitt Småland, när de faktiskt tar steget. Det är inte som nu när vi tar flyget och är tillbaka på sex timmar. Det här är för evigt. Jag läste om den för två år sedan och märkte hur fantastiskt bra det är skrivet. Och "Utvandrarna" har en dubbel betydelse för mig för "Kristina från Duvemåla" är kanske den bästa musik jag kan komma på, och det har jag sagt till Benny Andersson.

Har du läst på om mig inför den här intervjun?

- Om dig? Nej.

Mitt hjärta bultar ju hårt för den här musikalen, jag grät i floder, har velat utse den till vår nationalopera. Men ni hade inte listat ut det?

- Nej, nej, nej, säger Löfven och hans pressekreterare Ann Ekberg, som sitter med under intervjun, med en mun.

- Ullas dotter Maria är jätteintresserad av sång och skivan gick jämt hemma i vår lägenhet och när hon gick ut gymnasiet köpte vi biljetter till föreställningen på Cirkus. Innan vi gick dit sa hon att "mamma, du kommer gråta först, sen jag och sen du". Men det blev Maria som grät först, sen Ulla och så jag.

Får du idéer till dina politiska tal i litteraturen?

- Ja. Vi är noga med det när vi skriver tal.

Jamen vill du inte signalera starkare att du är en läsande person?

- Nej, men "Utvandrarna" använde jag mig av några gånger på IF Metalltiden. Då var Sverige ett av Europas fattigaste länder. En miljon lämnade landet. Nu är vi ett av världens rikaste länder. Med fel och brister och nu håller det på att gå åt alldeles fel håll.

Det finns samtida författare som Susanna Alakoski och Kristian Lundberg som du medvetet skulle kunna ta in, för att förmedla "jag läser fortlöpande och det är viktigt".

- Vi talar ju om läsandets betydelse.

Kan du nämna någon bok du tycker om som, om du ursäktar, inte är riktigt så mainstream som "Utvandrarna"?

Ja. Det är Leon Uris "Röd gryning" [1976] och "Upproret" [1977] som handlar om konflikten på Irland. Den är också ruskigt välskriven. Fångar verkligen den tiden och problemställningen, men i romanform.

 

Vi som skriver om kultur kan längta efter politiker som visar fram sin läsande sida tydligare.

- Jag har själv blivit inspirerad av tal som börjat med sådana hänvisningar. Palme hade ju nån sån där, det var en strof ur en text som blev ingången till hela talet. Jag minns inte nu.

Det är inte så att du aktar dig för litterära referenser för att inte sätta dig på höga hästar?

- Nej, nej.

Den skit du har under naglarna eller att du gillar hockey kanske är mera gångbart?

- Ja, jag tänker inte så i alla fall. Jag tycker om hockey och fotboll, men det finns ingen motsatsställning mellan det och kultur.

Varför finns det ingen kulturpolitisk talesperson i S?

- Jo, det finns det. Gunilla C Carlsson. Hon är gruppledare i kulturutskottet sedan 2012, när jag formade laget.

Jag kan inte relatera till henne. Hennes namn säger mig ingenting.

- Det är ju så när man befinner sig i opposition tyvärr, man blir inte synlig på samma sätt.

Vem skulle du säga är mest kulturell i den socialdemokratiska partigruppen?

(Det blir tyst en stund.)

- Carin [Jämtin] är ju teaterintresserad, säger pressekreteraren.

Men ni har ingen sådan riktigt stark profil just nu?

- Du är ju oerhört intresserad av all kultur, säger pressekreteraren och menar Löfven själv.

- Ja, det kanske är så att vi inte exploaterar det, säger Löfven.

I prioritetsförslagen till förra kulturbudgeten var det inte många ord om kultur. Skrivningen är lite vag.

- Vi visar i handling. Man kan alltid göra mer. Vi har en situation med alldeles för många ungdomar som är arbetslösa och en skola som krackelerar och det är väldigt viktigt att visa vad vi prioriterar då. Men jag tror på kulturen som en kraft i sig som kan skapa hopp, initiativ och nya perspektiv. Därför måste den uppmuntras. Det gör vi genom fri entré på museer och ett återinförande av ACCESS-programmet, det ger fler kulturjobb.

En nation är ingenting utan konst och kultur.

- Ja, det blir i varje fall väldigt fattigt. Jag har väldigt svårt att se hur det skulle fungera.

 

Vad skulle man annars vara stolt över?

- Det kan ju vara ett kitt. Folk kan inspireras eller samlas kring olika kulturuttryck. Som "Kristina från Duvemåla", som bygger på ett nationalepos.

- Tiden börjar tyvärr rinna ut, säger pressekreteraren efter 23 minuter. Vi åker hissen upp till sammanträdesrummet där Slas målning av Tage Erlander hänger. Där kan det vara lämpligt att ta en bild. Jag känner mig snobbig. Det är bara det att jag hoppas mer av Löfven än jag får. Jag vill att han ska vara - Palme. Jag antar att det kan låta som klassförakt. Han är en av de vänligaste och minst beräknande politiker jag har mött.

Löfven säger att det finns en dråplig historia bakom porträttet, men han kommer inte ihåg den nu.

Jag tänker att det borde vara en story som varje socialdemokratisk ledare borde memorera.

Kulturredaktionen
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag