Gerlesborgsskolan i Bohuslän har bestämt sig för att inte visa konstnären Lars Vilks karikatyrteckningar av profeten Muhammed som rondellhund.
Det är både synd och skam.
Synd, för att rejäl presentation av bilderna hade möjliggjort en ordentlig, kritisk värdering av dem. En mer nyanserad diskussion.
Skam, för att varje sådan eftergift till våldet får yttrandefriheten att krympa en smula.
Men ett försvar för yttrandefriheten kan inte utesluta en granskning av själva yttrandena. Då blir friheten meningslös. Vilks rätt att rita och visa sina jyckar är odiskutabel. Synd bara att de inte är mer än vad de är.

Herregud, kitschfotografen Elisabeth OhlsonWallins Ecce Homo-svit framstår som stor konst i jämförelse. Kanske för att den byggde på hennes egna erfarenheter som homosexuell kristen. Egen smärta.
Visst, Vilks är postmodernist och omvärldens reaktioner är viktigare än bilderna själva. Hittills har de bestått i att en hembygdsgård och en förberedande konstskola fått kalla fötter inför en imaginär hotbild. En nervositet som kanske inte är så himla överraskande, på den nivån.
Hade teckningarna själva haft mer att säga, hade de nog haft bättre förutsättningar att ta sig högre upp i den institutionella hierarkin. Till ett museum, eller åtminstone en riktig konsthall.
Nu är de alltför lätta att avfärda på rent konstnärliga grunder. Och där, gissar jag, kommer deras begränsning även som ”kontextkonst” att visa sig.