Ta-Nehisi Coates. Foto: Nina SubinTa-Nehisi Coates. Foto: Nina Subin

Ta-Nehisi Coates.

 Foto: Nina Subin
"Between the world and me"."Between the world and me".
"Between the world and me".

Backström: Klarsynt om det svartvita livet

Publicerad

Valerie Kyeyune Backström läser Ta-Nehisi Coates "Between the world and me", en smärtsamt enastående läsupplevelse.

Det finns platser i ens innersta man försöker undvika: platser för djupa, mörka, mentala avgrunder. Kanske är det för att de är sanna som man undviker dem. Det går utmärkt att prata, tänka, skriva om rasism, om den svarta kroppens villkor så länge man håller sig borta från den platsen - platsen som är ens kropp och de man älskars kropp.

Författaren och aktivisten James Baldwin var en mästare på att i stället bottna i den och därifrån forma sina betraktelser.

I "The fire next time", utkommen 1963, skrev han ett brev till sin 15-åriga brorson: om ras, svarthet, vithet, om Amerika. Nu, 91 år sedan han föddes, plockar jag fram den boken igen. Så mycket och så litet har hänt. Sidorna brinner fortfarande.

 

Ta-Nehisi Coates skriver ifrån samma plats. I "Between the world and me", uppenbart inspirerad av Baldwin, skriver han till sin son, också 15, han inleder med alla mördade svarta barn, ungdomar, vuxna som skjutits av polisen. Han skriver om hur det formar en: hur den svarta kroppen formar ens utrymme, och i det förtäljer han samtidigt Förenta staternas historia. Det är en smärtsam läsning.

Men i det finns samma kärlek som hos Baldwin, den där obrytbara kärleken som kommer ifrån att se världen som den är men ändå hålla fast vid något. Det är motsatsen till bitterhet, och jag förstår inte hur de lyckas.

Stundtals blir läsningen så jobbig att jag måste pausa. Inte för att den är brutal, frossar i våld såsom annars är legio i berättelser om svarta skrivna utifrån, utan för att den gör motsatsen. Här finns ingen sensationslystnad, ingen voyeurism, bara uppriktiga försök att orientera i en värld som bygger på svart lidande.

 

Därför blir "Between the world and me" inte bara ett brev till en son, utan något mer allmängiltigt, en slags överlevnadsguide, en tröst. Men mest en uppmaning.

Behållningen är även klarsyntheten kring hur sammanbundna de svarta är med de vita, och med Amerika (utan dem - inget Amerika, inga vita!). Baldwin poängterade det i sin bok, att behovet hos vita att just få vara vita är själva grundproblemet. Coates går här ett steg längre; "There is no them without you, and without the right to break you they must necessarily fall from the mountain, lose their divinity, and tumble out of the Dream."

 

Och som amerikanska verk är de båda lika fundamentala som enastående, som inlägg i samtalet om hur (den amerikanska) drömmen måste dö. Och på ett personligt plan kommer de leva inom mig länge, kanske alltid.

"This is not despair. These are the preferences of the universe itself: verbs over nouns, actions over states, struggle over hope." Kamp över hopp.

Valerie Kyeyune Backström
Valerie Kyeyune Backström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag