Ankan betraktar scener från ett jaktsällskap.
Jag har två bilder framför mig. På den ena ser jag en björnliknande figur med lyra i hand och ros i mund. Han har just kommit framlufsande ur skogen, där han har suttit dold i riksdagens förvarsutskott som socialdemokratisk talisman. Förvarsutskottet är en avdelning för den parlamentariska begåvningsreserven, där man diskuterar malpåsar. Nu hade den gamle betahannen plötsligt kallats in från bänken för att göra en Zlatan - som target player.
På den andra bilden ser jag samme bamsefar ligga fälld till marken, med inälvorna utrivna och lemmarna kringkastade, likt Orfeus omgiven av rasande backanter. Hans lyra - denna symbol för kulturen - ligger knäckt i gräset, rosens taggar har rivit hans mun blodig och kluvit tungan.
Vilka fasansfulla illdåd kan han ha begått för att släppa lös en sådan massaker? Jag ser nu att backanterna i själva verket är hundar - labradorer och bessermannpinschrar, portugisiska vattenhundar och turkiska martinis, riesenschnauzrar och chihuahuaor, golden revisorer och dvärgtaxerare, skrevmurvlar och apportörer. Unga örnar hackar i levern. Till och med gamla björnar, hans egna artfränder, är med och tuggar på testiklarna.
Jag studerar den spaltkilometerlånga anklagelseakten. Den sönderslitne kulturbäraren har enligt hävdvunnen kulbotradition - kaka söker maka - förskaffat sig medel han inte har rätt till, fastän han med härligt uppsåt betalat tillbaka dem så fort felet påpekats. Förstår då ingen vad ett förortsboende - Ålsten, Vällingby, Tyresö, Nacka, Västertorp - kostar för en socialdemokratisk partiledare, allt detta spontant folkliga intittande i lokala second hand-butiker för att hålla det proletära skenet uppe?
Det påstås nu att han inte bara sökt bidrag för dubbelt boende utan också för dubbelt bilande. Men om man har två bostäder måste man väl för fan ha två bilar - det säger den logistiska logiken. Hur ska man annars hinna vistas på två orter samtidigt? Med SJ?
Vidare sägs han ha gått bakom ryggen på sina partikamrater. Men förlåt, det måste väl ändå vara den kortaste passagen genom en korridor där alla står med pannan tryckt mot väggen för att ha ryggen fri?
Kort sagt - Håkan Juholt har inte agerat annorlunda än du skulle ha gjort. Inte som jag visserligen, det vore att lägga den etiska ribban lite väl högt.