Foto: Ola Kjelbye Foto:
 Foto: Ola Kjelbye Foto:

Backa teater / Brott och straff, Att döda ett tivoli, Dumstrut

Publicerad
Uppdaterad
Ironiskt nog ligger Backa teaters nya lokaler vägg i vägg med studiokomplexet där SVT-såpan Andra Avenyn spelas in.
Kaos är granne med Gud.
Men att Sveriges slabbigaste tv-dramatik dessutom delar gatuadress med landets mest ambitiösa ungdomsteater var en nyhet, åtminstone för mig.
För det är onekligen djärvt att, som Backa, inviga sina nya lokaler med en Dostojevskij-triptyk för kids, baserad på författarens högst barnförbjudna Brott och straff.
Raskolnikov dänger dock inte sin yxa i skallen på pantlånerskan i alla tre föreställningarna, Dostojevskij har främst haft en inspirerande funktion.

I Lars Melins Dumstrut – för lågstadieåldern – dyker den anemiske studenten exempelvis bara upp som hastigast i en spökhistoria som hämtat inspiration från teenyslashers á la halloween.
En detalj som, för övrigt, är rätt typisk för Melins anarkistiska regigärning.
För i Dumstrut trängs barnanpassade moraliska spörsmål med rena nonsensinslag där Gud bräker på göteborgska och föremål som elorglar och kontaktuttag jävlas med sina brukare.
Bakom den vansinniga fasaden lurar en rätt traditionell moralkaka om våra förhållningssätt till regler och normer, men det är framför allt infallen och spelglädjen som gör Dumstrut så njutbar.
Och extra hemma i Melins dingdingvärld tycks skådespelarna Ulf Rönnerstrand och Ramtin Parvaneh känna sig.

I den lite mer avancerade
– och pessimistiska – Att döda ett tivoli är det en ung tjej som säger upp kontraktet med den civiliserade världens regler.
I ett slags missriktat klassuppror demolerar Dunja en nöjespark med en yxa, men vägrar ta ansvar för sina handlingar, vilket får katastrofala följder.
Ylva Gallon gör en känslig tolkning av sin, milt uttryckt, sammansatta karaktär. Och även om Dennis Magnussons stycke mot slutet hotar att slå över i melodrama, så stagar
Öllegård Goulos stabila regi upp textens mer problematiska delar.

Kvällens paradnummer
kommer naturligtvis från Backas konstnärlige ledare, Mattias Andersson – en mastodontversion av Dostojevskijs magnum opus. En version vars första akt utan tvekan kvalar in på en fem-i-topplista över oförglömliga teaterupplevelser på den här sidan millennieskiftet.
Med ett formspråk och ett ursinne som är nära besläktade med Lars Noréns Personkrets 3:1 placerar Andersson in den klassiska berättelsen i en absolut samtid.
Maktlösheten, tröstlösheten, misären är densamma, om inte värre, än på Dostojevskijs tid.
Och i den dassiga scenbilden vandrar hålögda spökfigurer omkring, som hämtade ur någon bortglömd Kaurismäki-rulle, i väntan på – inte så mycket. För här är inte ens barnatro längre något realistiskt alternativ till verklighetsflykt.
Ändå sprakar det ordentligt om Joel Kinnamans Raskolnikov. Han gör en sensationell rolltolkning, varken mer eller mindre, och om inte det här blir hans definitiva genombrott så hade Dostojevskij trots allt rätt – då finns det ingen rättvisa här i världen.
Den som bekymrade sig för att Backas vildvuxna själ skulle gå förlorad i flytten till de flådiga rikemanskvarteren på Älvstranden kan således lugnt andas ut.
Allt är nämligen precis som vanligt.
Helt lysande.
Expressen getinglogga
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag