Polisen på plats i Husby. Foto: Johan Nilsson / Scanpix
Polisen på plats i Husby. Foto: Johan Nilsson / Scanpix

Avgrundsdjup spricka i Sverige

Publicerad

Johanna Langhorst om en symbios från helvetet.

När jag bodde i Tensta fanns där ett 30-tal stökiga killar som hängde i centrum och ställde till bråk. Socialen och polisen visste precis vilka de var, men samarbetade inte med varandra och ungdomsverksamheten hade inte fungerat på länge.

För oss Tenstabor gav det en fysisk förnimmelse av omvärldens svek. Bilar brann och de glänsande svarta rubrikerna gav området om möjligt ännu sämre rykte än det redan hade.

Själv tvingades jag att flytta därifrån efter att min tonårsson rånats två gånger på kort tid. Han blev traumatiserad och vågade inte längre gå hem från tunnelbanan. På den tiden beskrev medierna gärna allt stök i förorten som "kravaller" och "upplopp", trots att bråkstakarna inte hade någon som helst politisk agenda.

Men något har hänt i förorten. De ungdomsrevolter som nu pågår i Husby, och de som skedde i Tensta nyligen, kan inte beskrivas som något annat än politiska.
För några veckor sedan använde ungdomar i Tensta bilbränder som redskap för att dra uppmärksamhet till sina klagomål på en hopplös hyresvärd, och i måndags natt kom kravallpolisen till Husby.

 

Unga arga människor stack oskyldiga grannars bilar i brand och polisen gick till attack från två håll med batonger och hundar.

Konflikten startade i förra veckan, när polisen sköt ihjäl en äldre man i Husby som av grannarna beskrivs som bångstyrig men harmlös. Polisen gav falska uppgifter om omständigheterna kring mannens död och Husbyborna krävde en förklaring till övervåldet. Först när bilar brann i Husby svarade polisen, med höjda batonger. Slagen haglade över Husbyborna, urskiljningslöst. Fältassistenter, journalister och ungdomsvärdar, alla som råkade hamna i vägen fick stryk. En av ungdoms- värdarna kallades "neger" och "apa" av kravallpolisen.

Bilbränder i Husby är smaskens för nyhetsjournalister som gärna beskriver förorten som en krigsskådeplats, ett förutsägbart medialt beteendemönster som somliga unga försöker utnyttja för att få uppmärksamhet kring sin situation. Det blir en symbios från helvetet. I längden leder brända bilar och svarta rubriker enbart till att den stora spricka som redan finns i vårt land mellan rika och fattiga, svarthåriga och blonda, blir avgrundsdjup.

Polisen har våldsmonopol, men också möjlighet att erkänna sina misstag och att använda fredliga metoder.

Polisen har dödat, ljugit, använt rasistiska tillmälen och slagit ner sina bundsförvanter i förorten.

Nyckeln till Husbykonfliktens lösning ligger nu i myndigheternas händer. Polismakten står inför ett ödesval. Antingen använder man den nyckel man håller i, eller så släpper man den rakt ner i avgrunden.

 

Johanna Langhorst

kulturen@expressen.se

 

Johanna Langhorst är journalist och författare till den uppmärksammade boken "Förortshat".

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag