Åsa Larsson. Foto: Orlando G Boström
Åsa Larsson. Foto: Orlando G Boström

Åsa Larsson:
Till offer åt Molok

Publicerad

Nils Schwartz ser en bortslösad begåvning i Åsa Larssons kriminalroman Till offer åt Molok.

Det finns nog ingen svensk kriminal- författare som inleder sina historier lika suggestivt som Åsa Larsson. Till stor hjälp har hon det lappländska landskapet kring sin barndoms Kiruna, en natur som ter sig både skrämmande och främmande för oss bortklemade sydsvenskar.

Till offer åt Molok – den femte boken om kammaråklagaren Rebecka Martinsson och polisinspektören Anna-Maria Mella – öppnar med att en björn anfaller en vakthund och hinner slafsa i sig allt utom huvudet, innan den darrande hemmansägaren skadskjuter inkräktaren så att den lufsar i väg.

Strax efteråt hittas en kvinna mördad. När björnen omsider fällts av ett utsänt jaktlag, hittar man i dess inälvor inte bara bär och halvsmält hund utan också ett ben som för- binder mordet med ingen mindre än Kirunas "grundare", LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohm (1855-1926).

Larsson växlar mellan mordutredningen i nuet och en kärlekshistoria 100 år tidigare mellan den 60-årige Lundbohm – en bildad man som umgås i kända konstnärskretsar – och en 40 år yngre lärarinna, vilken kommit söderifrån med en boksprängd koffert för att bibringa gruvarbetarnas barn en smula lärdom.

 

Uppemot halva boken fungerar berättelsen utmärkt. Intrigbygget känns habilt, miljön är en integrerad del av dramaturgin och inte bara kuliss som i de flesta andra deckare, kärlekshistorien mellan disponenten och lärarinnan är osannolik, men inte omöjlig, och den lätt neurotiska Rebecka Martinsson har sin trista advokatpojkvän på behörigt avstånd i Stockholm.

Men sedan händer något. Persongestaltningen förgrovas, klichéerna skrapas fram som renlavar under snön, kärlekshistorien slår över i melodramatiskt skillingtryck, det börjar knaka betänkligt i intrigbygget.

Jag förstår inte varför Åsa Larsson måste yxa till rena huggkubbskaraktärer. Hon är alldeles för bra för att ägna sig åt den sortens nyanslösheter.

Kanske borde hon likt Kerstin Ekman frigöra sig från kriminalgenrens tyranni och börja lita på sin egen berättarbegåvning.

Nils Schwartz ((tecknad))
Nils Schwartz ((tecknad))

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida