ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Demonstranter med bilden av Neda, sommaren 2009 Foto: Till Budde
Demonstranter med bilden av Neda, sommaren 2009 Foto: Till Budde

Arash Hejazi: 47 sekunder

ANNONS:
Memoar

ARASH HEJAZI | 47 sekunder. En berättelse om Irans förlorade generation | Översättning Per Holmer | Albert Bonniers, 328 s.

Visa merVisa mindre

Per Wirtén läser Arash Hejazis memoarbok 47 sekunder.

Arash Hejazis berättelse om livet i Iran påminner om reportage i glansiga magasin. Det är lagom engagerande, lagom politiskt och väldigt flyhänt. Man glider fram genom texten utan att riktigt märka den.

Efter det förfuskade presidentvalet i juni 2009 fick iranierna nog. Vecka efter vecka fortsatte protesterna. Den gröna revolutionen knäcktes till sist av diktaturen, men blev förebild för den arabiska våren.

Upproret gav Hejazis liv en abrupt vändning. Han hade aldrig varit någon demokratiaktivist. Han var bara en vanlig grabb som försökte manövrera sig fram till ett drägligt liv i Teheran. Det mest sympatiska med hans berättelse om Irans förlorade generation, de som föddes åren runt Khomeinis entré 1979, är att han inte försöker låtsas något annat.

Nog pöser han lite självgott om sina framgångar som förläggare och författare. Men han framställer sig inte som hjälte. Han är bara en ovanligt driftig person som råkade befinna sig på rätt plats och hade modet att göra rätt sak. Det tog 47 sekunder. Konsekvensen blev flykt och exil i London.

När han nu berättar om sitt liv och Irans moderna historia lär man sig inte mycket mer än på engels-ka Wikipedia. Det privata är distanserat och det politiska oinitierat. Men bristen är inte utan poäng: den totalitära staten är trivial.

 

Arash Hejazis ögonblick i historien inföll veckan efter valen. Hans arbetskamrater ville ut och demonstrera. Arash argumenterade mot, det var för farligt, men följde motvilligt med ändå och snart var de mitt bland ropen. En ung kvinna, Neda Agha Soltan, träffades plötsligt av skarpa skott. Arash kastade sig fram för att stoppa blodet som vällde fram. En av kamraterna filmade hennes sista 47 sekunder. Hon tittade rakt in i mobilkameran med en blick som ingen kan glömma.

Senare samma dag lade Arash ut filmen på Youtube och Nedas död blev blixtsnabbt en global symbol för att sanningen inte längre kan hemlighållas.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
MEST LÄSTA ARTIKLARNA PÅ KULTUR
ANNONS:
ANNONS:
LUNCH MED MONTELIUS/14
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
ANNONS:
BARNKONVENTIONEN 25 ÅR
Per Olov Enquist 80 år
ANNONS:
UKRAINA
BLOGGAR
ANNONS:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: