Och så tar vi om alltihop för prins Knud! Det fick jag höra som barn när jag inte förstod. Förklaringen var att det fanns en dansk prins som hade lite svårt att fatta.
Jag kom att avsky prins Knud. Jag ville inte bli jämförd med honom.
Nu har journalisten Susanna Popova och fotografen Paul Hansen kommit med reprisen. Så att alla ska fatta. Det var kungligt bröllop på försommaren i år.
Det är två månader sedan och eftertankens kranka blekhet har väl drabbat en eller annan. Hur kunde vi bli så tossiga, många av oss? Hur infann sig all denna förväntan?
Begripligt, anser jag. Det var ändå åtta års väntan på den rätta dagen. Och bröllopsdagen infann sig och alla var uppvarvade. Även de som var emot hela spektaklet.

Vem kan vara emot kärlek, när man ser den på tv? Vem kan vara emot så kallad lycka, när man ser den i en tv-ruta? Ifall lycka är något att sträva efter - ja, det var en fråga vi stoppade undan.

Vi la en filt över Lill-Babs trånande: Är du kär i mig ännu, Klas-Göran?
Ännu? Vi visste att Klas-Göran sa ja, och ville slippa...alla frågor.
Ett kungligt bröllop kräver enligt konvenansen, den nutida, ett praktverk. En tung bok.
Den ska ligga framme på salongsbordet. Inte köksbordet.
På omslaget står: Text Susanna Popova.
Alltså inte "av Susanna Popova". Och i en intervju (Afton-bladet 18/8) uttalar hon: "Det är ju inte min bok, utan deras bok."
Popova har åtagit sig ett uppdrag för hovet och avstått från sin journalistiska frihet och självständighet. Det framgår att Victoria och Daniel fick läsa den och komma med synpunkter innan boken skickades till tryck.

Därför gör praktverket ett så splittrat intryck, även om Popova försöker strukturera boken i olika kapitel. Det är uppenbart att åtskilliga karamellkokare lagt sig i skapandet av denna eleganta men ack så trista sötsak.
Hon lägger vikt vid Storkyrkans historia, vid tidigare bröllop inom familjen Bernadotte, vid hovstallet. För att nämna några företeelser.
Men vilka är människorna? Brudparet uttrycker sig i förordet så här:"Vårt liv tillsammans blir också ett liv i offentligheten och vår gärning en uppgift som vi löser tillsammans med alla dem som vi kommer att möta."
Gärning. Ingen av dem är över 40 år. Jag fick intrycket av att det var två ungdomar som gifte sig. Man fick helt enkelt stå ut med all uppståndelse före bröllopet. Själva dagen var kul. Den var precis som drottningen påstås säga om kungen: Kungen är kul.
Men även om tiden går i precis samma takt som den alltid gjort så har medierna utvecklats och går i annan takt. Numera får vi veta vad som sker på andra sidan jordklotet på några sekunder.

Själva bröllopet den 19 juni år sänds i realtid. Vi är med. Men nu, två månader senare, har vi nya tankar. Vi behöver inte högtid och vördnad.
Just nu i dessa dagar då det nyligen har utretts om själva bröllopsresan egentligen var en muta hamnar vi i en bok om forntiden. Så träffades vi, förlovning, minnen, bröllopstal.
Slutkapitlet heter "Dansen". Det avslutar Popova med meningen "Men då hade brudparet redan smugit iväg på sin bröllopsresa. Ingen visste vart."
Vi hamnar i ett familjealbum där "alla ska med", som det heter i en berömd valslogan. Den förhoppning som infinner sig på sidan tolv är: Det här blir en rolig bok.
"Humor är en viktig del av livet, det måste alltid finnas utrymme för skratt i allt det seriösa", säger kronprinsessan.

Men humorn är märkligt frånvarande. Den enda roliga person som inget döljer är Liisa Hartikainen som utbrister: "Jag vill vara en servett i nästa liv!"
Fru Liisa är "förste fatbursjungfru". Det heter tydligen inte första.
Jag försöker ringa in i vilken genre verket ska placeras. Ty jag har aldrig sett dess like. I del ett av denna bok anslår journalisten Popova en dialogform. På sidan 14 blir det mest märkbart. Det är en sida som domineras av "väldigt". "...vi fick en väldigt fin relation." Vänskapen betydde "väldigt mycket". Jag mådde "väldigt bra". "Jag trivs väldigt bra..."
Det var helt klart på bröllopsdagen att kronprinsessan fått den man hon ville ha. Det är därför jag blir förvånad över att detta intryck måste förstärkas av flera dussin adverb och adjektiv. "Otroligt. Varm, genuin, trofast, kompletterar varandra väldigt bra, du är en väldigt trygg, varm...överensstämmer väldigt bra. Otroligt givande."

Det finns ingen anledning att kröka rygg, skrev jag i bröllopsbloggen som publicerades av Expressens kultursida under den märkliga juniveckan.
Det var en karneval. Och uppe på Fjällgatan på söder i Stockholm var det livat och unga pappor med barn på axlarna och fruar med kameror.
Gratis, fullspikat, folkligt. Och repris på tv samma dag.
Men nu kommer alltså en ny repris: "Förrätten serveras på en tallrik ur den statliga servisen, som har över tre tusen delar och tillkom i slutet av 1800-talet. Den äts med ett förgyllt bestick som tillhört Drottning Désirée, stammodern."
Nedräkningen kan börja. Det är 25 dagar till dess att HKH prins Daniel fyller 37 år.

Nästa bemärkelsedag i vår demokrati infaller fyra dagar senare. Då är det val. Den som vill kan fundera på om monarkin är ett folknöje eller en utomparlamentarisk kraft.