Sigtunagatan 14 i Stockholm ruvar på en kulturskatt utan like i Sverige. Jean Claude Arnault är konstnärlig ledare för den mytomspunna kulturklubben Forum Nutidsplats för kultur, som han har drivit med järnvilja och entusiasm i 18 år, stödd av ett flertal författare, musiker, konstnärer och intellektuella. Internationella storheter som bland andra poeten Inger Christensen, författaren Salman Rushdie och violinisten Elemer Lavotha har också framträtt.
Under flera års tid drog jag mitt ideella strå till stacken och slet på kontoret. Hektiska dagar, sena nätter, excentriska människor, visioner, entusiasm, skarpa hjärnor och kultur av högsta klass.
Stora middagar på Wasahof efter föreställningarna eller mingel över franska dessertostar och Bourdeaux fram på småtimmarna. Det var lärorikt. Och slitsamt.

Forum är en given referens i kulturvärlden, inte minst bland kulturutövarna och de intellektuella själva, som besöker föreställningar, konserter och utställningar för att få inspiration och utbyta idéer med andra verksamma – när de själva inte står på scen vill säga. Om inte programmen på Forum och de höga ambitionerna vore så unika skulle ingen av de medverkande – svenska eller internationella – ha bemödat sig nedstigningen till Forums råa källarscen med enbart symboliska belopp i arvode. Inte heller vi ”flickor”, som Jean Claude Arnault kallar oss.
Tusentals meningsutbyten och intriger har utspelats på Forum, flera gånger återgivna i svensk skönlitteratur, senast i Maja Lundgrens Myggor och tigrar – där även mitt eget namn förekommer.

Nyligen utkom boken Källarhändelser som sammanfattar Forums första 18 år som fristående kulturinstitution. Man har samlat många av de unika föredrag som hållits på Forum. Marcia Sá Cavalcante Schuback om Heidegger, Jan Stolpe om Platon och Birgitta Trotzig om Celan, dikter av storheter som Ann Jäderlund, Göran Sonnevi och Katarina Frostenson. Bildmaterial av Sophie Tottie, Håkan Rehnberg och Ola Billgren. Egna minnen av enastående konserttillfällen med världsnamn som Roland Pöntinen, Lysellkvartetten, Kerstin Avemo, Staffan Scheja och Anna Lindahl läggs till. Forums anda infångas med precision.
Jag och de många andra ”flickor” som genom åren har engagerat medverkande, författat bidragsansökningar, kånkat möbler, informerat press och publik, kläckt idéer och hållit en egensinnig chef stången, vi nämns överhuvudtaget inte i tegelstenen. Vi har verkat i det tysta. Ätit av det goda med öron och ögon, och bitit i det sura.
Det brukar gå bra för post-Forum-flickorna. Se poeterna Ida Börjel och Sofia Stenström, sångerskan Edith Söderström eller Gilda Romero och Jenny Stjernströmer som driver PR-byrå.
”Man måste jobba lite också”, kunde Arnault strängt uppmana när man i grevens tid lyckats kånka iväg 2000 inbjudningar, kuverterade och adresserade, till posten och svettig återkom till kontoret för att kasta sig på telefonen och jaga journalister. Man härdas.
Kultur i stället för mat. Risk i stället för trygghet.
Lyssna till världsturnerande konsertpianisten Love Derwingers ord i Källarhändelser:
”Sommar. / På trottoaren utanför Forums dörr ligger en larv, en fjärilslarv. Den böjer sig, vrider sig som om den sökte cirkelns form, rörelsen som avviker från den linjära. / Forum är en avvikelse. / Det är inte klokt. / Men stramt.”