På ytan ser det ut som en kärlekshistoria av den typ det går 13 på dussinet av. Hämmad, judisk familjeflicka blir kroppsligt och själsligt penetrerad av rundbukad norrlänning i flanellskjorta och hästsvans, och lever lycklig i några månader, tills hon inser att han har lika svårt för närhet och beroende som andra - vad trodde hon - men då är det redan försent.
Alldeles otroligt mycket för sent.
Anita Goldmans nya bok
Kärlekskursen har av förlaget getts beteckningen roman, men det är snarare en sorts självhjälpsbok - en sofistikerad variant för intelligenta och belästa damer strax över 50, kryddad med recept på morotssoppa och gefillte fish.
Om det låter föraktfullt, ber jag om ursäkt, för genren utesluter inte att det här är både djuplodande och viktig läsning. Efter nästan ett decennium av forskande om andliga saker, judisk kabbala och kristen mystik, helgonens liv och kvinnliga myter, når Goldman långt bortom vad den genomsnittlige svenske coachen eller ens prästen kan åstadkomma.
Det börjar, som det alltid gör, med en stor kris. Protagonisten Katja överges efter 20 års äktenskap, och utan att hon riktigt förstår hur det går till. I relationer är det nästan alltid en som älskar mer, och som därför befinner sig i underläge, och i det här fallet är det mannen.
Men han bestämmer sig alltså för att gå. Och Katja står där med tvättad hals. Eller rumpan bar, hur man nu väljer att se det. Och på inrådan av sin serbiska väninna Gloria uppsöker hon en terapeut, och blir bedårad (det är han som är norrlänningen), så till den milda grad att hon bestämmer sig för att göra en vandring mot sitt innersta, en inre resa av det slag man aldrig vet hur den slutar. I synnerhet inte som terapeuten, i början orubblig med sina etiska regler och goda föresatser, slutar som Katjas älskare. Varpå han sviker och lämnar henne skör som ett timglas - terapin är inte heller riktigt avslutad.
Ungefär där börjar Goldmans bok skilja sig från traditionella kärleksberättelser, och fjärma sig från romanformen. För det viktiga i
Kärlekskursen är inte känslan för en man, vilken som helst, utan Katjas djupdykning i själen. Katja blir en mystiker, en som söker mötet med Gud bortom orden, en i djupaste mening hängiven människa, och Anita Goldman beskriver levande och med kuslig exakthet vad en mystisk upplevelse är och hur den kan förändra och dessvärre även ödelägga ett liv.
Jag antar att vissa delar av detta kommer att vara svår-smälta för de svenska kritikerna, och kanske för läsarna. Den mystiska traditionen har i vårt land bekämpats sedan medeltiden, och bara tillåtits att skymta fram lite grann i poesin och konsten, nästan aldrig i prosan.
Kärlekskursen ger i alla fall mig en fullt tillfredsställande förklaring till varför.
Själv hade jag absolut kunnat undvara recepten, utom fiskbullarna, och återgivelserna av tårflödande terapisessioner i new age-stil, men tycker ändå att det är en ovanlig och fascinerande liten bok Anita Goldman har skrivit.
Ulrika Kärnborg
kulturen@expressen.se
Ulrika Kärnborg är författare och kritiker i Aftonbladet.
