Säga vad man vill om Andreas Malm, men snabbt fotarbete har han. I två artiklar i Dagens Nyheter skrev han att jag hävdar att Sverige ”kryper för islam”, att jag klagar över att ”ingen vågar ifrågasätta invandringen av muslimer” och antydde att påståenden om muslimska barnvåldtäkter hämtats från mig.
När jag nu synar Malm fäller han i stället krokodiltårar i sympati med mig och menar att jag ”säkert aldrig menat så här” och att jag genom Bruce Bawers bok om islam har ”dragits i smutsen”. I Malms historieskrivning är han whistleblowern som ger mig en chans att rentvå mitt namn. Och jag reagerar genom att skjuta budbäraren.
Men Malm är en budbärare som har skrivit om budet. Bawer citerar mig nämligen korrekt (jo, jag detaljläste naturligtvis allt om Sverige och mig i den efter Malms artiklar). Bawer påstår aldrig att jag skriver om något annat än socialdemokrati, välfärdsstat och ekonomi. Det är Malm som låtsas att det handlar om muslimer.

Pressad på belägg noterar Malm att Bawer fem sidor efter att han citerat mig skriver att det officiella Norge är för positivt till islam. Men Bawer hävdar aldrig att han har fått det från mig. Att han citerar mig om något gör inte mig ansvarig för hans andra åsikter. Även kommunister har citerat mig välvilligt. Gör det mig till kommunist?
I DN Kultur ljög Malm om att jag beklagat hans beskrivning av Bawers bok som islamofob. Han försöker inte ens försvara det i Expressen-artikeln. Det här är inte slarv från Malms sida, han är uppenbart läs- och skrivkunnig. Det är medvetna förfalskningar för att han tycks avsky liberalism mer än islamofobi. Det syns nu, när han vill dra in ”rasistisk retorik” från Jan Björklund och Nyamko Sabuni i diskussionen.

Andreas Malm sammanfattar debatten som ”en ensam tjurs vilda rusning i ett vattenglas”. Men vem är tjuren? Det har väl inte undgått Malm att han är helt ensam med denna surdeg? Inte ens Maria Schottenius, som har försökt tysta debatten genom att utmåla mig som rättshaverist, har gjort något mer än säga att hon vägrar ta ansvar för enskilda texter. Även (s)- och (v)-bloggare kritiserar Malms falsarier och min politiska ärkefiende Johan Ehrenberg skriver i ETC att det är ”Malm som vinklar”, och det är ”bara att be om ursäkt”.
Malm skriver att han möjligen kan ”komma att ångra” att han försökte dra in mig i denna soppa. Att döma av hans nu oordnade reträtt har han redan börjat ångra det.