Anakata kan aldrig bli mer än en antihjälte

Publicerad

En mager man går igenom säkerhetskontrollen på Phnom Penhs flygplats. Han filmas av Kambodjas polisväsende. Hållningen krum, skägget glest. De utsträckta armarna inför magnetscannern gör honom Jesuslik. Världshackern Anakata, en digital martyr.

Sedan domen mot The pirate bay i Sverige 2009 har ryktet gått efter olika uppmärksammade läckor: det är Anakata. Anakata drog i trådarna. Att han länge varit försvunnen och internationellt efterlyst matade mytbilden av en modern Kurtz, som styrde nätet inifrån nodernas mörka hjärta.

Inom ett dygn överbelastas webbplatser som tillhör kambodjanska myndigheter. Några dagar tidigare attackerades mål i Storbritannien på samma sätt av anhängare till Julian Assange. Kapen postas under vinjetten "operation The Pirate Bay".

Ett Boeing 747 lyfter från Phnom Penh mot Sverige. Anakata är också 27-åriga Gottfrid Svartholm Warg, uppges väga under 40 kilo och ha drogproblem. Han beskrivs som en enstöring, "ordet nörd räcker inte till". Flygplatsklippet sprids via Youtube, men utan större uppmärksamhet. Twittrare driver med hans "ondskefulla namn" och "pedofilskägg". Någon postar en fotoliknelse med Gollum, och får respons: Leave Gottfrid alone!

Om ett par dygn ska Arlanda vara fullt av mikrofoner och fotografer, redo att ta emot hjältejournalisterna från Etiopien. När Gottfrid Svartholm Warg landar väntar bara hans mamma Kristina Svartholm , professor i svenska som andraspråk för döva på Stockholms universitet. Förgäves. En bil åker raka vägen till förhörsrummet. Misstanken rör tusentals läckta personnummer, många till människor som måste leva med dold identitet.

 

Tre år har gått sedan rättegången mot fildelningssajten The pirate bay, den som kallades vår tids Woodstock. Nätpiraterna lockade, liksom Pirates of the Caribbean och kapningarna utanför Somalias kust, med Davids kamp mot Goliat. De attackerade var oljeriggar och han trummisen i Metallica. Skeppet med den svarta flaggan symboliserade datornördens uppdaterade revansch.

På 90-talet hade Bill Gates visat att killen i uggleglasögon kunde bli miljardär. Piraterna populariserade en identitet av rock och rebellerande. Upphovsrättsjuristerna skulle gå och knulla sig själva, medan Gottfrid Svartholm Warg poserade i Vanity Fair framför ett utopiskt sladdhav.

En vagt definierad revolution var på gång. Piratskeppet seglade precis framför den etablerade tekniken och juridiken, och kapsejsade. I sådana snabba spel finns vinnare och förlorare.

 

Himlen är tung ovanför tingsrätten i Linköping. På en bänk i vänthallen sitter fyra unga män. Nördar, 90-talister. De ser både nervösa och upprymda ut när en vakt ber dem hålla tyst. Under Helly Hansen-jackorna skymtar svarta pirattröjor. Ännu en tonåring ansluter, överlämnar George Orwells övervakningsdystopi 1984 och tackar för lånet:

– Alltså det känns som att nu är det allvar.

Killarna är fulla av anekdoter. Om det pensionerade paret i Partille som vaknade av polisens gryningsräd. Kvinnan i Malmö som dömdes för att ha delat åtta låtar. Och så den 50-åriga ungkarlen i Göteborg, vars mamma bröt ihop under rättegången över att "hennes ende son blivit kriminell".

– Galet, eller hur?

Blickarna vänds mot en ung tjej som sjukanmält sig från telefonförsäljarjobbet. Ingen vet att hon i tre år väntat på en rättegång. Förutom familjen som sitter intill. Pappan har spända knogar.

– De kan ju komma hem till mig och kolla på mina nerladdade rullar, säger han och rättar till kepsen. Rösten höjs.

– Kom hem till mig bara!

I högtalarsystemet meddelas samling i rättssalen. Piraterna börjar mecka med ljudutrustningen och Twitter.

– Glöm inte att köra hashtag #svpol.

 

Att debattera fildelning är över. Kulturjournalister laddar visserligen ner olagligt för att kunna göra sitt eget, upphovsrättsberoende jobb, men pratar inte om det. I piratskeppets kölvatten kom dessutom Spotify och höstens nya betaltjänster för film och tv.

Snälla, okomplicerade sajter i en rörelse där vi låser surfandet till ett snävt antal företag och som nätidealister hatar, men andra tycker om. Så visade det sig att majoriteten på The pirate bay, likt en gång massorna på Woodstock, inte hängav sig av politiska skäl.

Den så kallade piratrörelsen bestod av människor, mest män, från två håll: nätvärlden och en mer samhällsinriktad sfär. Nyligen bloggade Rasmus Fleischer, tidigare representant för tanke­smedjan Piratbyrån, om att fildelningsskeppet uppvisar allt fler tecken på förruttnelse. Marcin de Kaminski, också han en profil i den mer verbala falangen, pekar på samtalets simpelhet: lagligt-olagligt. I dag är de båda forskare och diskuterar komplexa integritets- och nätfrågor i tv-soffor och på samtalsaftnar.

Samtidigt dömdes Pirate bay-killarna till stora skadestånd – just på grund av den futtiga fildelningsfrågan – och gick under jorden. Eller i fängelse.

– Om vi ska prata om förlorare på ett mänskligt plan så är det givetvis de, säger Marcin de Kaminski.

 

Rättegången förändrade de fyras liv. Wasabrödsarvingen och högerextremisten Carl Lundström, bosatt invid Zürichsjön, är den ende som suttit av sitt straff. Den anonyma teknikern Fredrik Neij drog till Laos och bildade familj. Passet är ogiltigt och inför födseln av sitt tredje barn kan han inte ta sig till thailändsk sjukvård. Ibland dyker han upp i en avlägsen kanal, men de intervjufrågor jag postar via ombud besvaras aldrig. De står båda inför hot om personlig konkurs.

Den tidigare mediala Peter Sunde har fått avslag på sin nådeansökan och måste infinna sig på Västerviksanstalten. Han vill inte prata med Expressen men skriver i ett mejl att han är skitarg över en orättvis rättegång och spotifieringen: "Eller att man inte förstår att man gick på en nitlott".

De obetalda miljonskulderna växer.

Gottfrid Svartholm Warg har till slut fått träffa sin mamma. Fängelse väntar. Jag ringer kriminalvården och frågar när han kan gå online igen. Men internet är förbjudet på svenska anstalter och plötsligt framstår den popkulturellt skulpterade hackaren på videoklippet som så väldigt verklig. Vem är Gottfrid Svartholm Warg om han inte också får vara Anakata?

Luften är tunn i Linköpings tingsrätt. Åklagaren har precis, i en beviskedja, laddat ner Gyllene Tiders "Hon vill ha puls" och spelat upp introt. Han är en av juristerna som de senaste åren specialutbildats för fildelningsfallen. I dag lyfts rätten att ladda ner bara av Piratpartiets ungdomsförbund. Tonåringar i täckjackor som vandrar ut ur salen. De har varit med på alla fildelningsrättegångar i Sverige de senaste åren - köpt tågbiljetter, livesänt ljudet, försökt få uppmärksamhet.

– Förut hade jag inte så mycket utanför datorn. Nu har jag kompisar och det händer viktiga saker. Samtidigt som jag kan hålla på med datorn.

Två av dem började redan som tolvåringar hänga i Piratbyråns kanaler, och de är fulla av beundran, nästan vördnad.

– De lät oss vara med och lärde oss saker.

– Alltså Fleischer och gänget. De fick ju uppleva den gamla Napstertiden.

– Men de håller på att bli etablissemanget nu, alla är snart professorer. Det känns som att de försvinner.

– Jag messade Marcin om rättegången, men han behövde passa sina barn.

På Twitter ska Rasmus Fleischers disputationsfest snart få en egen vinjett.

 

Allt mer kommer fram om Gottfrid Svartholm Warg. Han sägs ha hyrt ett rum ovanpå turistiga Cadillac Bar i Phnom Penh. Utmed samma gata bodde jag under min post-studenten-resa 2006. Ett reservat av rökande västerlänningar. Men också ett av Sydostasiens många tillhåll för hackpackers, män som i egen regi turnerar runt med datorn.

På en takterrass träffade jag den rödhåriga konsulten och hackaren James. I gryningen, efter att vi skålat på stadselitens klubbar, knackade han kod i sängen. Tittade på South Park. Visade mig klipp på 4chan, en anarkistisk sajt där söta husdjur trängs med avhuggna huvuden i krigets Irak. Och reste vidare efter tre veckor.

Långt senare kunde jag placera honom i en manlig, nätbaserad subkultur. En öppenhetsfundamentalism.

"Vi hyllar det fria ordet" har Gottfrid Svartholm Warg kommenterat sex- och drogsajterna på sitt webbhotell PRQ. Hotellet, som också rymmer torrentsidor, utsattes för en polisrazzia i veckan, vilket triggat attacker mot svenska myndigheter och företag. I piratbukten tillgängliggjordes både storfilmer och obduktionsbilder. Ingenting får sållas eller pixlas. Tidigare stod Gottfrid Svartholm Warg bakom sidan America's dumbest soldier, som refererade hur soldater dog i exempelvis Afghanistan. Besökarna kunde rösta på den dummaste.

– Ideologin är inte politisk på det klassiska vänster-högersättet. Det är en mekanisk moral, nästan som en dator: öppenhet är gott, slutenhet ont. Allt stängt är fienden, förklarar en kontakt i hackervärlden. Gottfrid Svartholm Warg har sina vänner på nätet.

– I samband med domen upplevde Anakata censur och att Sverige gjorde honom till sin måltavla nummer ett. Sådant leder till hämnd.

 

Under några år på 00-talet var de frihetliga nätmännen hjältar. Kanske var det nyhetens behag, eller bara deras tunna överarmar, som mörkade ett machobudskap man hört förr: jag gör precis som jag vill. Men mediestatusen sjönk, och i dag släpps snarare antologier som heter Myten om internet. Ett skeende som saktade ner rörelsen var finanskrisen.

– I dag hyllas ett fritt internet så länge det är insvept i ett narrativ, säger forskaren och nätaktivisten Christopher Kullenberg och exemplifierar med den arabiska våren, då sociala medier organiserade protester. Till och med hackare inom den notoriskt nihilistiska Anonymouskulturen visade politisk vilja. Sverige satsar också allt fler biståndsmiljoner på nätaktivism.

– Nätfrihet som handlar om att dra saker till sin extrema spets är inte särskilt respekterat. Det krävs ett större innehåll, säger Christopher Kullenberg och fångar att nördens revansch i slutändan är villkorad.

Vi älskar insnöade män med charm eller skärpa. Men pallar inte dem som bara är obegripliga. Potentiellt insektsplågande barn. Anakata kan aldrig bli mer än en antihjälte.

 

I Linköping avslutar åklagaren sitt anförande. "Hon var gud i hubben", säger han och en pirat kväver ett skratt. I pausen har de konstaterat klantigheten i att ladda ner genom Direct Connect. Jag minns hur James log mot mig och fixade ett säkrare program. Själv kunde han kryptera sina rörelser. Specialkunskaper som kräver en dator, självförtroende och oceaner av tid, och speglar ett klassamhälle som vuxit fram även på internet.

– Det är ju inte direkt scenen som åker fast, säger en pirat innan vi skiljs åt. Han är uppgiven inför att de åtalade inte vill ansluta sig till deras kamp, att de är "Svenssons".

Den unga tjejen döms till 60 dagsböter och villkorligt fängelse. Hon tänker inte överklaga och ska vidare på en jobbfest, lättad över att dagen är slut. Utanför tingsrätten skymmer det.

 

Av: Matilda Gustavsson

kulturen@expressen.se

 

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag