James Rosenquists "I love you with my Ford", 1961, samt Tom Wesselmanns "Smoker banner", 1971.
James Rosenquists "I love you with my Ford", 1961, samt Tom Wesselmanns "Smoker banner", 1971.

Amerika i vårt hjärta

Publicerad

De kom från andra sidan havet, från den nya världen. De var moderna, snygga, och med stort självförtroende. De var positiva och optimistiska och verkade oövervinnerliga, allt var möjligt. Den gamla världen hade under seklets första hälft gjort sitt yttersta för att förgöra sig själv. Nu hade den nya världen inte bara hjälpt till att stoppa den bruna fasan, den blev också en garant mot det av många lika fruktade röda hotet.

I den gamla världen hade man suttit i stärkta kläder på gamla kaféer och lyssnat till orkestrarnas slagdängor och kupletter. Hur urmodigt och omöjligt var inte det jämfört med att bära jeans och T-shirt, dricka Coca-Cola och lyssna på bebop, eller rock'n'roll från en jukebox?

Redan när GI Joe och hans buddies bjöd på Wrigley's och Lucky Strike i byar utanför Turin eller Frankfurt 1945 stod det klart att framtiden kom från USA. Det kom snart också pengar därifrån till den gamla världen, och med dem konsumtionskulturen.

Snart nog kom det konst också, lika oemotståndlig.

Den gamla världen hade sin efterkrigskonst, den försökte börja om från början med abstrakta former eller genom att söka till en primitiv förhistoria (Fautrier, Dubuffet, Beuys, arte povera...) men den gråa europeiska konsten saknade popkonstens här och nu. Popkonsten utgick inte från den gamla kulturen utan från den nya tidens ting, från Coca-Cola och serietidningar och bubbelgum.

Det talas ofta om hur Sverige var första europeiska land att omfamna den nya amerikanska konsten, med legendariska utställningar som "Fyra amerikanare"1962 och "Amerikansk pop-konst - 106 former av kärlek och förtvivlan" 1964 - och 1968 den första museiutställningen i världen med Andy Warhol.

Det finns många förklaringar till den svenska omfamningen av USA, en är att vi aldrig riktigt varit del av den kontinentala kulturen och historien. Vi har sluppit krigen men heller aldrig riktigt känt oss hemma med de där koderna och den där förfiningen som utvecklats under tusentals år av att leva i städer.

En försvinnande liten del av oss satt på kaféer och lyssnade på salongsmusik. Vi åkte till marknaden i grannbyn en gång om året och drack brännvin till frukost. Amerikanerna blev våra lyckade, förverkligade och oblyga äldre syskon och förresten hade en tredjedel av vårt lands befolkning ändå utvandrat dit under 1800-talets andra hälft.

I "Pop konst design" skriver Moderna museet ännu en gång sin historia, denna gång i samarbete med danska Louisiana och tyska Vitra, det senare en möbelproducent och ett av världens främsta designmuseer. Här sägs inget särskilt nytt - att popkonsten påverkades av bruksföremål och att formgivare senare tagit popkonsten till utgångspunkt för sin design är knappast ett sensationellt påstående.

Det är en fin, färgsprakande, sprudlande, positiv och liksom optimistisk utställning över hur efterkrigstiden kom att se ut och hur det amerikanska inflytandet kom att användas och omtolkas och utvecklas i konst, design och grafisk form under flera decennier. Men det verkligt intressanta är egentligen hur den nostalgiska dimensionen får tydligare konturer för varje gång popkonsteran presenteras. För det här är en framtid som har passerat.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag