Äntligen kom Fredrik Reinfeldt ut ur garderoben och läxade upp en fjunig medlem i riksdagsgruppen: ”Ska skotten komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?”
Den som inbillar sig att det inte finns någon partipiska har fel.
Denna piska finns i alla partier.
Om någon spelar in Reinfeldt när han blir äkta förbannad över allt tjafs om FRA så är det bara bra.
Det mesta som skrivs om Fredrik Reinfeldt uppfattar jag som lätt överdrivet. Han, om någon, kan lyssna. När han är ute på fältet och lyssnar påminner han om en intern som suttit inne halva livet och vill veta hur det ser ut där ute. Bland folk i allmänhet.

Det är ingen större skillnad på en statsminister och en livstidsfånge. De har suttit bakom galler och grälat med kompisar halva livet.
Om ingenting egentligen.
I ett Videokväll med Luuk omtalade Reinfeldt att han brukar kallas för ”Rajraj”. Eller andra varianter. Detta beror på att han inte heter Svensson.
Mona Sahlin blev arg i riksdagen när Rajraj kallade henne för Mona.
Jag heter Mona Sahlin, sa Mona på sitt nytantiga sätt.

Varför var ett helt dagisgäng svenska politiker i USA för att titta på hur en amerikansk presidentvalskampanj går till? Det kan man se på tv. Att Obama använder avancerad säljteknik via internet kan man ta in konsulter och kopiera.
När gänget, anförda av Mona, kom tillbaka var de lika tråkiga som vanligt.
Tacka vet jag Sarah Palin. Hon är glad och optimistisk. Att hon skulle bli vald är inte troligt. Men trots allt hon gått igenom så skiner en unik begåvning igenom allt hon säger. Hon har öppnat alla garderober. Inte ett enda lik har lämnats i fred.
Detta är ett av problemen med Rajraj. Han har ett lik i garderoben. Den mesige Kristian Luuk tar inte fram detta lik och frånvaron av en person dominerar hela samtalet mellan Luuk och Rajraj: Denna person är Rajrajs pappa.
Är pappan lite förvirrad? Är han pinsam?
Man kan inte som statsminister gömma sin far hur länge som helst. Fadern i detta sammanhang heter Bruno Reinfeldt och är möjligen inte ofelbar. Men vem är det?
Angående Bruno är följande känt: Han är moderat ledamot av Täbys kommunfullmäktige. Han är inte förvirrad eller särskilt gammal.
Men han får inte finnas. Mamma Birgitta är Rajrajs förebild. Hon är bland annat psykolog.

Det intressanta är att en kraftfull person som Reinfeldt inte har någon nära manlig förebild. Han har sin mamma.
Det låter modernt och bra. Men det är självklart en tragedi. För några år sedan ville Rajraj förbjuda journalisten Ulf Kristofferson att för en bok intervjua Bruno. Så mycket skäms han för sin far.
Det är ingen skam att ha svarta får i familjen. De är för övrigt grå när man tittar lite närmare.
I Agendas första program för säsongen så fick herr Rajraj cirka 113 frågor av Karin Hübinette.
Mot slutet blev det intressant. Då tog Reinfeldt upp dem som står nästan helt utanför samhället. De riktigt svaga. De som har psykiska problem som mycket unga, som har svårt att få någon form av arbete. Hur ska vi sänka tröskeln, undrade Reinfeldt. Så att några av dem kan vara med? Han talade om all uppmuntran, och framför allt rätt stöd, till dem som står utanför.
Dessa unga människor är svåra att nå, sa statsministern.
Jo, han har varit ute i landet. Han har lärt sig mycket. Men han vet också mycket om livet genom de konflikter som finns inom hans egen familj.
Vi har nu en moderat statsminister som behärskas av den mediokra medelklassens moralkodex.
Han är slav under den skrämmande frågan: Vad ska folk säga?
På så sätt är han lik de allra flesta människor. Om han berättar lite mer om sina plågor kommer han närmare dem han hör ihop med.

Han har växt upp i ett på många sätt kulturellt fattigt hem. Det märktes i Luuks program där han valde musik som en vanlig kåkfarare.
Magnus Uggla. Det var den första platta han köpte vid 12 års ålder. Det var väl då musiken uppfanns.
”Big in Japan” med Alphaville kommer han aldrig ifrån. Den hör ihop med hans elitutbildning som fjälljägare.
Men till slut – man tar sig för pannan – en låt med Meryl Streep. Varför valde han inte ”Helgdagskväll i timmerkojan”?
Någon egen musikalisk smak har inte Rajraj. Läser han poesi? Går han på operan? Har han varit på Kungliga biblioteket och sett utställningen med Selma Lagerlöfs brev.
Troligen inte. Han lever i sin värld. Det bara blev så. Han sa i något program: Jag använder inte ironi för det fungerar inte.
Där har han fel. Rajraj, vad är du rädd för? Pröva något nytt. Strunta i Carl Bildt och hans aristokratiska maner. Alla vet att han snarast möjligt vill efterträda Javier Solana, EU:s utrikespolitiske talesman. Att posten som utrikesminister bara är ett avstamp.

Snacket om att du inte lyssnar kan du glömma. Det har du fått lära dig sedan du började gå. Barn har intuition och du har lärt dig mer än de allra flesta genom att vara tyst och lyssna till de olika krig som pågått i din närhet.
Säg till alla du möter ute i landet att du kallas för Rajraj så slipper de grubbla. Ta en sittning med Mona och fråga om hon inte kan vara med om att göra politiken lite roligare.
Det behövs i kristider. Vet du vem som sjöng: ”Bättre och bättre dag för dag?”
Visserligen tog han livet av sig men han sjöng så länge han levde.