NOBELPRISKANDIDAT. Den syriska poeten och essäisten Adonis har i många år tippats som en trolig vinnare av Nobelpriset i litteratur. Foto: Ronny Johannesson
NOBELPRISKANDIDAT. Den syriska poeten och essäisten Adonis har i många år tippats som en trolig vinnare av Nobelpriset i litteratur. Foto: Ronny Johannesson

"Adonis målar upp en vrångbild av islam"

Publicerad

I sin nya bok målar poeten Adonis upp en vrångbild av islam som bortser från muslimsk filosofi och vetenskap.

Joel Halldorf läser en faktaresistent och bitvis absurd attack på en hel världsreligion.

Något av det mest plågsamma man kan råka ut för är att hamna i sällskap med intellektuella som är eniga om sin egen upplysta förträfflighet, och suckar över andras inskränkthet. Klockorna stannar, syret flyr rummet och man fylls av en oemotståndlig lust av att välta bordet eller säga något positivt om Donald Trump.

Så är det att läsa "Våld och islam", där psykoanalytikern Houria Abdelouahed talar med den syriske poeten Adonis om islam. Det kallas samtal, men eftersom Adonis aldrig ställer någon fråga till Abdelouahed, medan hon däremot är väl inläst på hans arbeten, vore kanske intervjubok en bättre beskrivning? Någon debatt är det knappast: boken hyllar självständigt och kritiskt tänkande, men de två invänder aldrig mot varandras resonemang trots att det dyker upp en del ganska spekulativa idéer.

Adonis är väl inläst på islams historia och litteratur, och kan såväl Koranen som andra centrala verk. Hans kunskaper och erfarenheter gör att hans tolkning inte lättvindigt kan viftas bort. Den som inte håller med måste förklara varför.

Foto: VOLANTE

Underkastelse centralt

För Adonis är underkastelsen islams essens och stora problem. Idén om att Muhammed kom med den fulländade uppenbarelsen gör, menar han, att islam måste förkasta andra kunskaper och erfarenheter. Individen kan inte tillföra något utan är, som han säger, dömd att upprepa och reproducera. Strävan efter en monolitisk enhet ligger så att säga i islams DNA, och det finns inget utrymme för subjektivitet eller frihet.

Utifrån en sådan essentialistisk förståelse av islam gör Adonis en rad rätt hisnande generaliseringar, vilket Karin Olsson uppmärksammade på denna kultursida 28/8. Som att islam införde en svartvit världsbild eller att våld är oupplösligt förbundet med islam.

Adonis definition av islam exkluderar både filosofi och vetenskap, trots att de har haft en stark ställning i den muslimska världen. Han hanterar det genom att hävda att framstående muslimer inom dessa områden inte varit sanna muslimer Varken Averroës, Avicenna eller Rawandi var i egentlig mening muslimer.

Adonis idé om islam är med andra ord faktaresistent. När han finner fenomen som inte passar in på hans bild av islam reviderar inte bilden, utan påstår att de inte hör till islam.

Men poesi har utan tvivel haft en framstående plats i den muslimska världen, på folklig nivå ofta starkare än i väst. En av den arabiska kulturens centrala texter är "Layla och Majnun", en "Romeo och Julia"-historia långt före Shakespeare. Vidare är iranske poetens Hafez "Divan" en av de mest spridda och lästa texterna i den muslimska världen, och i det ottomanska imperiet behövde studenterna läsa den persiske poeten Rumi innan de fick börja med Koranen.

Om muslimer skapar det, läser det, sprider det och låter det genomsyra sin kultur - är det då inte muslimskt?

Islams utmaningar

Som kristen teolog avviker givetvis mitt sätt att se på världen en del från islam, och jag har så klart mina invändningar. Det är också uppenbart att islam i dag står inför utmaningar, vilka bland annat har med synen på uppenbarelsen att göra, och med att deras heliga skrift formades under en tid av erövring.

Så visst finns det saker att diskutera och kritisera. Men Adonis sätt att överse med det som inte bekräftar hans teori, och förstärka det som passar in, ger oss en karikatyr av islam.

För det första bortser han från att även förmodern islam haft mekanismer för att hantera mångfald. Tidvis har dessa fungerat bättre än dem som funnits i andra civilisationer. I en av bokens mer absurda passager framhåller Abdelouahed kejsaren Marcus Aurelius, som iscensatte en av Romarrikets blodigaste förföljelser av kristna, som ett föredöme för en pluralism som hon menar ställer den muslimska världen i skuggan.

När det gäller kopplingar mellan islam och våldet i det moderna Mellanöstern tenderar både Adonis och Abdelouahed ignorera att många av de största skurkarna varit sekulära diktatorer.

Liknar salafisterna

Jag är också tveksam till tesen att betoning på uppenbarelsen måste stå i motsats till kreativitet. Människans fantasi brukar finna vägar. Den kristna tron är visserligen ingen bok-religion - Ordet är här en person, Jesus Kristus, inte en skrift - men Guds storhet och Bibelns auktoritet har betonats starkt i exempelvis den reformerta traditionen. Det har inte hindrat att denna tradition gett oss kreativa genier som Rembrandt och Marilynne Robinson.

Men det främsta problemet är att Adonis läser islam genom en juridisk och dogmatisk lins, utan att ta hänsyn till konst, filosofi, litteratur, musik, mat och så vidare. Härigenom liknar han de salafister han är mest kritisk mot.

Raka motsatsen finner man i Harvardforskaren Shahab Ahmeds nyligen publicerade " What is Islam?", där de andra företeelserna bildar utgångspunkten för ett försök att förstå en kultur som kanske mest av allt präglas av sina många paradoxer.

Adonis islam är en teoretisk konstruktion snarare än en beskrivning av den levda muslimska tron. Därför hjälper boken "Våld och islam" oss inte att förstå islam, varken historiskt eller i dag. Däremot visar den hur islam kan uppfattas från ett modernt, upplysningsfärgat perspektiv.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook – där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Kulturchef: Karin Olsson. Vik biträdande kulturchef: Ida Ölmedal. Litteraturredaktör: Anna Hellgren. Scen- och ungredaktör: Gunilla Brodrej. Webbredaktör: Nina Lekander. Kontakt: fornamn.efternamn@expressen.se. Missa inga artiklar – följ Expressen Kultur på Facebook!

Till Expressens startsida

Mest läst i dag