Dåvarande kulturministern skär upp. Foto: Kristofer SjögrenDåvarande kulturministern skär upp. Foto: Kristofer Sjögren

Dåvarande kulturministern skär upp.

 Foto: Kristofer Sjögren
Makode Linde. Foto: Matilda RahmMakode Linde. Foto: Matilda Rahm
Makode Linde. Foto: Matilda Rahm
Benny Fredriksson. Foto: Emil NordinBenny Fredriksson. Foto: Emil Nordin
Benny Fredriksson. Foto: Emil Nordin

Adelsohn Liljeroth: Makode Linde gör rätt

Publicerad

Lena Adelsohn Liljeroth talar ut om Makode Lindes tårta på Moderna museet.

Jag gillar tårta, i synnerhet chokladtårta. Men det var inte därför jag tackade ja till att tala på Moderna museet, den där vackra söndagen i april 2012.

På kulturdepartementet hade vi diskuterat inbjudan. World art day var visserligen en helt nyskapad internationell temadag men syftet - att kämpa mot censur och för yttrandefrihet och försvara konstens frihet att utmana - var klockrent för mig som moderat kulturminister.

Arrangör var KRO, Konstnärernas riksorganisation, som skulle fira sina 75 år. På detta kalas skulle vi därför inleda med kaffe och tårta innan seminariet och diskussionen började, så som traditionen bjuder när något ska firas i Sverige.

Skär inte vid huvudet

I efterhand kan jag se att många tyckte att det var ett dumt beslut. Jag borde ha stannat kvar på balkongen och njutit av vårsolen och en ledig dag. Det hade åtminstone sparat medarbetarna många gråa hår.

Jag anlände till museet några minuter innan festen skulle börja och fick bums en tårtspade i handen. Jo, det var en mycket märklig tårta, precis som min pressekreterare hann viska innan jag leddes fram till denna gigantiska chokladskapelse.

Jag såg huvudet - en inbakad levande människa med stora blinkande ögon - men vad tårtan i övrigt föreställde hann jag inte ens fundera över. Den enda tanke som just då korsade min hjärna var: "Skär så långt bort från huvudet som möjligt..."

Vrålanden och skratt

Så jag stack spaden rätt genom marsipanen - och ett hjärtskärande skri hördes i hela lokalen. Panik! Jag måste få tyst på figuren i andra änden av tårtan och stoppade snabbt en bit av läckerheten rätt in i munnen på den vrålande figuren.

Det blev äntligen tyst, "figuren" småskrattade och tuggade i sig den söta skapelsen.

Vad var egentligen detta? Så småningom såg jag att det fanns flera, om än mindre, tårtor. En av dem föreställde en svastika! Kamp för yttrandefrihet? Mot censur? Vad hade jag egentligen hamnat i? En konstkupp?

Jubel på Youtube

Därefter började det riktigt bisarra. Till KRO:s fest var många inbjudna, även barn. Alla tog för sig av tårtan, som skrek lika hjärtskärande, för varje bit som försvann från vad som uppenbarligen skulle vara en kvinnokropp. På bilderna som publicerades efteråt - nästan två miljoner har sett Youtube-klippet - syns förvisso en skrattande kulturminister. Men inte bara hon. Alla deltagare jublar och skrattar högt. Hela tiden.

Resten påstås vara konsthistoria. Det bjuder jag på. Att afrosvenskar kände sig kränkta, krävde min omedelbara avgång och via sina nätverk arrangerade demonstrationer utanför flera svenska ambassader i utlandet, hör till politikens och kanske också konstens dramaturgi.

Vänner på Facebook

Huruvida Makode Linde hade förutsett reaktionerna och planerat denna installation vet jag inte. Han säger själv att han inte visste att jag skulle ta första biten. Må så vara. Vi blev senare vänner på Facebook och det blev han och jag, inte KRO, som sedan tog de hätska debatterna om påstådd rasism i medierna. KRO, och i synnerhet dess ordförande, gjorde sig oanträffbar.

Ja, Makode Lindes konstverk är provocerande och speglar avsiktligt rasistiska stereotyper. Men själva avsikten med hans konstnärskap är att utmana den historiska bilden av rasism, övergrepp och förtryck. Detta har han självfallet rätt att göra.

Det ligger i konstens natur att den ibland är obekväm, provocerande och impopulär. Det är också just därför som relationen mellan makten och konsten ofta varit ansträngd, oavsett tid.

Mokode Linde gör rätt

Kvalitet är ett svårfångat begrepp. Den nya ängsligheten oroar mig, oavsett om vi talar om rondellhundar, blackfaces, ord som inte får användas, böcker som inte får lånas ut, konst som inte får visas på utställningar.

Så gör då Makode Linde rätt när han kräver att själv få sätta rubrik och använda n-ordet på sin utställning. Ja, självklart. Gör då Benny Fredriksson rätt när han vägrar låta Kulturhuset skylta med detsamma? Ja, kanske. Rollerna skiljer sig. Det handlar om tolkningsföreträde; vem som kan och får ta på sig den icke privilegierades kostym.

Kulturen ska vara fri och obunden. Konsten måste ha rätt att provocera och ställa obekväma frågor - även när den väcker anstöt.

Ofta får jag frågan vad jag är mest stolt över efter åtta år som kulturminister. Mitt svar blir den EU-rapport som presenterades för snart två år sedan. Den rapport som slog fast att vi svenskar är de mest kulturaktiva i hela Europeiska unionen.

Men jag inser att framför allt tårtan för lång tid framöver kommer att förknippas med mina regeringsår.

 

Lena Adelsohn Liljeroth

kulturen@expressen.se


Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag