Författaren Bodil Malmsten (1944-2016). Foto: Cornelia Nordström
Författaren Bodil Malmsten (1944-2016). Foto: Cornelia Nordström

8 skäl att älska Bodil Malmstens texter

Publicerad

Bodil Malmsten var ingen ”lätt” författare, bara för att hon råkade vara lätt att läsa.

Annina Rabe listar åtta citat som speglar olika sidor av hennes långa författarskap.

Författaren Bodil Malmsten var, oavsett om hon skrev poesi eller prosa, konsekvent. I sina alltid lika starka känslor, i sin vrede och sin humor och sitt vemod. I sin humanism och sin tro på litteraturen. Och framför allt: i sina obevekliga krav på människan:

 

1. (Dikten "Jättedamen hör på Billie Holiday", ur ”Dvärgen Gustav” 1977)

 

Jordfästningar

äga rum.

Lik som hålla hus.

Gravlaxtysta släkten

gungas ej

As time goes by

 

Strange fruit

 

And my man

 

KOMMENTAR: Begrunda det så innerligt Malmstenska ”gravlaxtysta släkten”. Om du vill, tänk bakåt: kanske på Verner Aspenström eller Karl Vennberg, två poeter som inspirerade henne. I de här raderna sammansmälter döden ur flera vinklar: från Billie Holidays "Strange fruit" som handlar om lynchningar i amerikanska södern, till den stela stämningen vid ett svenskt begravningskaffe. ”Dvärgen Gustaf” var Bodil Malmstens debutdiktsamling. Hon var runt trettio när hon debuterade, hade tidigare skrivit för radio, tv och tidningar men aldrig skönlitterärt. Debutsamlingen skickade hon till Gerard Bonnier, deras möte kom att bli livsavgörande.

Om debutboken skrev hon långt senare i tidskriften Bokvännen: ”När jag skrev 'Dvärgen Gustaf' var jag ung men jag visste inte om det, det var min enda ungdom och att den skulle smälta så kvickt som snön på ett tak i april – droppen dripp och droppen drapp – visste jag inte, jag visste ingenting. Utom hur omöjligt det är att uttrycka det som behöver uttryckas, att det skrivna aldrig kommer i närheten av det som det handlar om.”

 

2. (Ur ”Paddan och branden”, 1987)

 

Höjd ovanför 81-an tindrar byn

Lik en diamant i skyn

Vägbelysningen längs Oviksfjällen

I den dunkla TV-kvällen

Glittrar som Manhattans Femte Aveny

Med juvelbutiken Tiffanys

ÄNKLINGEN kan inte fly

 

KOMMENTAR: Den jämtländska uppväxtmiljön, byn och fjällen, fanns alltid i bakgrunden i Bodil Malmstens författarskap. I hennes dikter, som till exempel den här, blandas det lantliga med det urbana, det enkla med det pråliga. Det gäller även språkligt, med de rimmade skenbart naivistiska raderna. Referenserna till populärkultur, till företeelser som mode och glamour, var en avgörande anledning till att hennes författarskap i början behandlades styvmoderligt, ibland rent aggressivt, av kritiker. Ty detta utspelade sig på den tid då det ännu rådde vattentäta skott mellan fin- och fulkultur.

 

3. (Ur "Undergångarens sånger", 1998)

 

Den som skriver är en vampyr som lever på andras blod.

Den författare som tror att det är en komplimang när läsaren säger ’hur kunde du veta hur jag tänker?’ den författaren tar miste. Det är ingen komplimang utan ett avslöjande, det slutliga beviset på författarens mentala kannibalism.

Det finns författare som säger ’mina böcker är mina barn’.

Den förälder som lämnar ut sina barn åt det öde som en författare gör när en bok lämnas ut till bedömning är ett monster, ett undantag, en anomali.

 

KOMMENTAR: Sällan har författarlivet skildrats så ödsligt som i den plågsamma titelnovellen i samlingen ”Undergångarens sånger”, där en ensam författare reser runt på uppläsningar i ett gråkallt skymnings-Sverige. Ensamheten, avundsjukan, paranojan och de motstridiga känslorna inför de ständigt krävande läsarskarorna som befolkar bibliotek och Folkets hus-salar. Det otäcka parasiterande som skrivandet med nödvändighet innebär. Och sist men inte minst, den ständiga konflikten mellan den inre och den yttre rollen: ”En författares uppdrag är att skriva, inte att visa upp sig på estrader, sitta i tv som ett djur i bur, inte att förödmjuka sig i media och skämma ut sig inför folk.” Sin yttre roll fick Bodil Malmsten sota för under hela sitt författarliv, få författare i svensk litteratur har blivit så misstolkade utifrån sin bubbliga framtoning som hon. Samtidigt var det förstås också den som gjorde henne till den folkkära profil hon var.

 

4. (Ur ”Priset på vatten i Finistére” 2001)

 

Jag bor i Finistère för att jag har flyttat hit. Det är ingen slump, det finns ingen slump för en erfaren kvinna.

Den som finner sover med öppna ögon.

Ett par månader, längre tid tar det inte. Jag lämnade landet där jag levt i femtiofem år, det var dags. Berusad av frihet körde jag, sökte inte men fann Finistère. Inte långt ifrån Brest började det brännas och sen dröjde det inte länge innan jag stod inför den bit av paradiset som är min.

 

KOMMENTAR: Den självbiografiska ”Priset på vatten i Finistére” innebar ett nytt steg i Malmstens författarskap. Den första tiden i Frankrike beskrivs med den självvalda exilens rusiga frihetskänsla, blicken på Sverige och det svenska systemet hårdnar i och med utlandsflytten. Boken blev en av hennes mest älskade, men återigen blev hon ofta missförstådd och inföst i klichébilden den medelålders kvinnan som flyttar till Provence (i själva verket var det Bretagne) för att livsnjuta. Själv sa hon i en intervju i Vi läser 2012 att boken egentligen handlar om skrivande: ”De flesta som läst den tror att det bara handlar om en frihetstant, någon som trycker gasen i botten och sticker. Men boken handlar ju om skrivandet, om tvånget utifrån att skriva”.

 

5. (Ur ”Sista boken från Finistére", 2008)

 

Den som vill mig väl ställer inga frågor.

Haven andas – tidvatten in, tidvatten ut.

 

KOMMENTAR: En förtvivlad prosaelegi över orimligheten i att allt det vi älskar måste vi en gång förlora. Boken är intressant också för att reaktionerna på den speglade den roll Bodil Malmsten hade i offentligheten; såväl kritiker som vanliga läsare närmast krävde att få veta varför. Varför hade Bodil Malmsten tvingats lämna sitt paradis? Men varför ansåg sig allmänheten ha rätt att veta? Därför att Malmsten var en förrädisk författare, som alltid lurade läsaren att tro att hen fick komma mycket närmare än vad hen egentligen gjorde. Själv visste hon alltid var gränsen gick mellan författarjaget och det privata, och den var tydlig: ”Den som vill mig väl ställer inga frågor”.

 

6. (Ur ”Så gör jag – konsten att skriva”, 2012)

 

Arbetsuppgift:

Gör din egen nöjdhetsskala.

Nej, förresten, gör inte det.

Var nöjd över det som blev gjort, gradera inte.

 

KOMMENTAR: ”Så gör jag” är en handbok om skrivande men den är mer än så, den är Litteraturen enligt Bodil Malmsten. Hon är en mycket sträng, uppfordrande och befriande inkonsekvent lärare. Boken handlar lika mycket om läsande som om skrivande, för de två var enligt Bodil Malmsten med varandra oupplösligt förbundna.

 

7. : (Ur ”Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig”, 2013)

 

Ansvar är ett populärt ord i Sverige vid den här tiden.

I regeringsförklaringen – regeringsförklaringen? – i september 2011 betonar den tillträdande regeringschefen sitt ansvar för Sverige.

Regeringschefen använder, bekräftat av inspelningar på journalistkårens samlade smarta telefoner, ordet ansvar 24 gånger.

Det är som alltid när någon bedyrar för mycket, varje bedyrande medför en proportionell förminskning av trovärdigheten.

 

KOMMENTAR: Loggböckerna, det blev fem stycken allt som allt, började Bodil Malmsten ge ut under Finistéretiden. De var delvis baserade på den blogg hon hade, men innehöll även andra texter. Här lät hon bland annat sitt politiska raseri och sina skarpa betraktelser över svenskt och franskt vardagsliv få utlopp. Temperamentet växlade mellan ursinne, eufori och vemod.

 

8. (Ur ”Det här är hjärtat” 2015)

 

Finns

skriker jag

Finns igen

Finns

Vad håller du på med!

Sluta

Låt bli

 

Låt mig bli

din människa

igen

 

Utan dig vet jag inte

vad det nu var

 

Kärlek är

att jag vill att du finns

 

KOMMENTAR: I sin sista bok återvände Bodil Malmsten till poesin. Vi var många som hade längtat efter det, och vilken final det blev. Kanske är den poetiskt avskalade ”Det här är hjärtat” det bästa hon skrev. Det är en mogen poet som skriver, en trött och skitförbannad poet som rasar mot förlusten, mot den obönhörliga tiden som går. Men framför allt är det en fruktansvärt ledsen poet. Borta är alla eventuella manér, det blir dikt för att det just då inte finns något annat sätt att skildra sorgen efter en älskad människas bortgång.

Så enkelt och så svårt.

 

LÄS MER: 1 500 år av svensk poesi

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida