Under det senaste halvåret har designvärlden drabbats av Helveticafeber. Det började med att Gary Hustwits dokumentär Helvetica startade sin succéartade världsturné på South by Southwest Film Festival i mitten på mars. Ett par veckor senare öppnade Museum of Modern Art i New York en utställning tillägnad Helvetica – världens mest inflytelserika sanserif-typsnitt.
MoMA köpte även in en uppsättning orginaltyper i bly – vilket gjorde Helvetica till det första typsnittet i deras prestigefyllda designsamling.
Nu har turen kommit till Designmuseet i London som bjudit in 50 grafiska formgivare och designbyråer som fått i uppdrag att gestalta var sitt år i den legendariska 50-åringens historia. Men trots att födelsedagsbarnet numera är nästan allestädes närvarande; bland annat genom framträdande företags-identiteter som Intel, Toyota, Evian, Nestlé, Lufthansa, American Airlines, American Apparel och Comme des Garçons, var det inte särskilt framgångsrikt när det lanserades 1957 under namnet Neue Haas Grotesk.
Typsnittet skapades ursprungligen av Max Miedinger och Eduard Hoffmann som en sorts samtida version av Akzidenz Grotesk, ett typsnitt utan serifer (dekorativa fötter och flaggor i slutet på staplarna) från 1896 som hade blivit populärt hos schweiziska ultramodernister som Josef Müller-Brockmann i början av 50-talet på grund av sin utpräglat objektiva karaktär. Det kommunicerade snabbt och effektivt utan att utmärka sig själv eller tränga sig på.
1960 döptes Neue Haas Grotesk om till Helvetica – ett slags variant av ordet Helvetia som betyder Schweiz på latin. Man försökte helt enkelt åka snålskjuts på den senmodernistiska schweiziska grafiska formen: Neue Grafik som precis slagit igenom och blivit världsledande.
Men Helveticans definitiva genombrott kom inte förrän 1966 då Massimo Vignelli och Bob Noorda använde typsnittet i sitt nya designprogram till New Yorks tunnelbana.
Och under 70-talet lyckades Vignelli sedermera – tack vare högt profilerade kunder som American Airlines – med bedriften att etablera typsnittet som ett slags standard för den amerikanska storföretagsamheten. Detta var en starkt bidragande faktor till att Helvetica redan i slutet på 1980-talet var den mest använda och respekterade sanserifen i världen.
En av de vassaste hyllningarna på designmuseets utställning – en sorts visuell dagbok från de senaste 50 åren – är Antoine & Manuels I have a dream om 1963. Verket ser verkligen näpet ut; ända tills man inser att formgivarna reducerat ett legendariskt citat från Martin Luther King till en slogan som varken är bättre eller sämre än andra slogans – till exempel ”Just do it”.
