Mot en fond av bokhyllor står fyra bibliotekarier och väser åt alla som ger ifrån sig ett knyst, vare sig den högljudde står på scen eller sitter i pub­li­ken. Det hyschas åt allt - förutom när publiken skrattar, då tackar skådespelarkvartetten i stället artigt. Den interaktiva inledningsscenen i 10 minus 4 framkallar organiskt långa kedjor av ljud, skratt och tack. Det är simpelt men förlösande fnissigt, trots att snittåldern i publiken när jag ser en kvällsföreställning är ungefär 10 minus 7 gånger äldre än den tänkta målgruppen i högstadiet.

När vuxna ska göra sexualteater för ungdomar kantas vägen till sängkammaren av en rad präktigt pedagogiska fallgropar. Regissör Mattias Brunn tacklar problemet genom att hoppa rakt ner i hålet och göra den institutionella svårigheten att tala till en av föreställningens grundidéer. Bibliotekarierna talar om sex lika hoppfullt uppmuntrande som när de försöker sälja in romanläsning till en skoltrött förstaårsgymnasist: Det är ju så kuuul! Och spännande! Jag gör det själv alltid innan jag ska somna!

Mer än att prata om det handlar 10 minus 4 om att benämna det och skratta åt det. Det är en sexkomedi som inte är särskilt erotisk. Att musikvalet till ensemblens liderliga juckande är Tommy Nilssons "Vill du ha sex med mig" säger det mesta.

I denna tid av genuspolitiska pronomenstrider är det också uppfriskande hur elegant ensemblen gör föreställningen könsneutral trots att h-ordet lyser med sin frånvaro. 10 minus 4 är en ohämmad, intelligent och väldigt sympatisk sista dansen-tryckare med det erotiska livets alla fantasier och frustrationer.