Spelet mot galleriorna

Inför årets julhandel har röda fanor vajat i Stockholm. De har hängt ur innerstadsfönstren i protest mot nya gallerior. I Vasastan protesterar man mot en ny galleria vid Odenplan och på Södermalm mot en vid Hornstull. Gruppen ”Bevara Knivsöder” växer på Facebook, liksom gruppen ”Sluta bygg gallerior i Stockholm läskiga människor”.
En stad som driver en monoman stadsbyggnadsmodell kommer för eller senare att stöta på patrull. Det fick betongfolket erfara i början av sjuttiotalet. Almarna blev slutpunkten på försöken att göra hela staden likadan. Aktionsgruppen ”Alternativ stad” var aktiva då och protesterar i dag mot en ny galleria på Sergels torg. Galleriaprotesterna vänder sig mot en enfaldighet anno 2000-talet.
Men inte bara det.
Odenplansbon och artisten Eva Rydberg avslöjade en annan drivkraft i en intervju i Aftonbladet: ”Vi behöver inte ännu ett köpcenter, vad vi behöver är /.../ den lilla butiken som säljer direktimporterade franska ostar”. Pelle Ekman höll med i en krönika i tidningen City: ”Vid Odenplan heter alltjämt näringsidkarna Katt katt, Testugan, Burestads skor. /.../ Aktörer som Elgiganten återfinns inte på 22 kvadrat.”
Man tar ut avståndet mot förorten. Förort är storskalighet, anonymitet, hushållsost.
Det är det autentiska stadslivet galleriamotståndarna vill rädda. Kanske är det därför den planerade Sergels torg-gallerian möter ganska få protester, platsen är redan en angelägenhet främst för förortsborna och lantisarna.
Storstadsbon lever av avståndet till förortsbon och lantisen. Galleriabashing tycks därför vara en Stockholmsföreteelse.
Det vilar en semesterortskänsla över gallerior och köpcentrum. Här finns gott om tid och plats att tveka, att stanna till. Det gör att det här är närmast omöjligt att skilja en lantis på bussresa från en autentisk stadsbo. De många nya galleriorna i Stockholms innerstad gör att huvudstaden blir som filmsverige: förort eller landsort i varje scen.

I gallerian syns heller inget arbete. Det traditionella staden är en plats för arbete, bostäder och handel. Om 1960-talets rivningar i Stockholms city tog bort bostäderna från centrum, så tar 2000-talets galleriabyggande bort arbetet. Eller vardagen om man så vill.
Hela staden blir en söndagsutflykt till Kungens Kurva, en teaterresa från Alingsås. Snart, befarar galleriamotståndarna, är Gotland och en ensidig kost av fårost det enda autentiska som återstår av Stockholms innerstad.

Av Dan Hallemar
kulturen@expressen.se