Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3

Inga fakta om Finland

”Traditioner”, säger den finländske prästen Kaj Engström, ”har en bevarande kraft. Så enkla saker som att tända ljus, den eviga livslågan. Det är en enkel och tydlig tradition vi finländare har."
Kan det vara så enkelt, svaret på frågan varför åsiktsmaskinerna på svenska medier inte mer analyserande och eftertänksamt tog upp det som hände i Jokelaskolan i Tusby, Finland? Att historielöshet och därpå följande avsaknad av traditioner gör, att man i Sverige har svårt att förhålla sig till grannlandet med en helt annan historia, helt andra traditioner? På svenska ledarsidor har det exempelvis varit helt tyst om denna med alla mått mätt oerhörda nyhetshändelse. Debatt- och kultursidor likadant.
Att förhålla sig till skolmord i USA har man däremot inte svårt för; där finns en färdig matris av åsikter man kan trycka i gång när något händer. I Sverige är man mer bekant med förhållandena på andra sidan Atlanten än på andra sidan Finska viken.
Ett undantag i avsaknaden av analyser om dödsskjutningarna i Jokela var Anders Hellbergs text i Dagens Nyheter den 10 november med rubriken ”Finländarna hedrar sina döda gemensamt”. Det är den enda artikel av en svensk som jag har läst, som är skriven med ambitionen att genuint vilja försöka förstå. Hellberg skriver bland annat:
”Men svenskar i gemen, som inte känner särskilt många finländare och inte har någon större kunskap eller någon egen relation till Finland och dess folk, har ingen aning om hur stora de kulturella skillnaderna faktiskt är.”
I sådana – och andra, egna – banor har inga andra svenska skribenter tänkt eller uttryckt sig. De har inte uttryckt sig alls. Tystnaden från landets opinionsetablissemang har varit öronbedövande.

Finland ligger nära men är mycket annorlunda. Varför intresserar sig den svenska kultursfären så lite för ”broderfolket” och dess kultur och traditioner? Har man i Sverige fortfarande, i detta Nokia/connecting people-tidevarv, någon sorts föreställning om Finland som en grå, trist, obetydlig granne i stora Rysslands skugga? Eller att finländsk kultur främst handlar om mumintrollen, brännvin och knivslagsmål? Vet man till exempel inte om att Finland i undersökningar om levnadsstandard, tillväxt med mera rankas mycket högt; inte minst när det gäller utbildning ligger Finland år efter år etta bland 47 OECD-länder?
Vet man egentligen något alls om det folk man så gärna kallar sitt broderfolk?
Signifikativt: här på Expressens kultursidor är vi enbart finlandssvenskar som har skrivit om Jokelatragedin: Jörn Donner, Philip Teir. Och undertecknad.

Merit Wager
kulturen@expressen.se

Merit Wager är fri skribent och bloggar på merit.blogg.se

Publicerat 12 november 2007
Uppdaterad 13 november 2007
Tyck till
Det finns 2 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Det stämmer att svensk media ej följer med vad som händer i Finland. Det att det skrevs om Jokela händelsen i Sverige är närmast unikt, tröskeln tycks vara otroligt hög. Finsk media skriver betydligt mer om Sverige än tvärt om. Snökaos i trafiken i Sverige noteras i Finland, extrema trafikförhållanden i Finland syns ej i Sverige. Finländare vet mer om Sverige än svenskarna känner till Finland. Tex finlandsvenskarna är nånting närmast totalt okänt för de flesta svenskar. Hur många svenskar vet tex vad som menas med köproblem längs vissa landsvägar, eller kommunsammanslagning.

Jag brukar följa med vad som händer i Finland och inte anser jag att vi är så oerhört olika. Det är mer som är lika än olika. Däremot kan jag förundras över den stolthet finnarna visar i vissa frågor. T ex när soldaterna inte kunde äta svensk potatis, eller varför finnar köper Nokia men inte Eriksson medan vi kan köpa både och utan att tänka i nationalistiska banor.

Jag ser Finland som ett modernt land, med high-tech. Visst har vi olika traditioner, och det tycker jag bara är trevligt och sätter färg på tillvaron när vi får ta del av det!

Men till varför det inte skrivits mer om mordet som är ganska nära oss i avstånd. Kanske det är just att det är så nära som gör att det blir svårare. Trots allt är vi inte så olika och då kommer det så nära att det kan bli obehagligt.
Såg en intressant fundering om att mördarens åsikt om att livet var utan mening kan bero på att vi tar bort något att tro på genom att attackera kyrkan och den kristna tron. Det kan finnas en viktig poäng där.
För att anmäla ett inlägg, klicka på Anmäl inlägg

BLOGG

Björn WimanExpressens kulturchef

BLOGG

Gunilla BrodrejKlassisk bloggare

BLOGG

Radiobloggen Vi radiolyssnare, mest Nina Lekander

BLOGG

Ingrid Norrmans kulturblogg
Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea under:
Läs mer på freedawit.com och dawitisaak.com. Stöd arbetet för hans frigivning på bankgiro 5045-0295.