Skriv ut Textstorlek:

De 10 bästa dikterna

Erik Johan Stagnelius stor segrare i Kulturens omröstning om tidernas bästa svenska dikt.

1 Erik Johan Stagnelius: ”Vän! I förödelsens stund” (44)
2 Gunnar Ekelöf: ”Eufori” (34)
3 Georg Stiernhielm: ”Herkules” (23)
4 Erik Johan Stagnelius: ”Till förruttnelsen” (20)
5 Edith Södergran: ”Dagen svalnar” (17)
6 Erik Johan Stagnelius: ”Endymion” (16)
7 Erik Johan Stagnelius: ”Suckarnas mystär” (15)
8 Gunnar Ekelöf: ”Non serviam” (14)
9 Gunnar Ekelöf: ”En värld är varje människa” (13)
10 Ann Jäderlund: ”Som en gång varit äng” (11)
10 Ida Börjel: ”Skåneradio” (11)

Fotnot: Expressen bad 100 personer att lista de tre bästa dikterna på svenska språket. De röstande har fått rangordna sina favoriter. Ettorna har fått 5 poäng, tvåorna 3 och treorna 1 poäng. Poängsumman inom parentes.

Av Kulturredaktionen
kultur@expressen.se

21 juni 2007 Expressen.se:s läsare: Ferlin regerar 19 juni 2007 "Ett mästerstycke av musikalitet" 19 juni 2007 Vän! I förödelsens stund 19 juni 2007 Enkät: Vad säger du om resultatet? 19 juni 2007 Horace Engdahl + 99

Publicerat 19 juni 2007

Uppdaterad 20 juni 2007

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 30 kommentarer på artikeln

Logga in och kommentera

Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Postat av

Oops

54 den 5 aug 2007 kl 11:32
Mmmm! Tänkaren och drömmaren Ferlin, mums!

Postat av

giggen

57 den 2 jul 2007 kl 22:00
Synnerligen dåligt uppdaterad kulturelit. Förstår den inte sig på Tomas Tranströmer?Tage Danielssons genialiska poem? -kloka samhällskritiska och roliga! Nils Ferlin, Dan Andersson -för att inte tala om alla poetiska sångtexter : Cornelis, Povels lek med ord . Stig Dagermans dagsedlar ? För att inte tala om Bellmans poesikonst , där orden skapade monumentalmålningar, multikonstverk. Och alla de andra ,som är bortglömda.

Postat av

snartardetjuligen

57 den 23 jun 2007 kl 00:20
För att gå vidare i denna diskussion som inte har hittat sin passare: Albert Engström och Povel Ramel!

Givetvis platsar dessa båda genier på All Time Ten i bildkonstens och ordkonstens och musikkonstens befriande associationer för sin publik.
De som skänkt så mycket leenden, befriande skratt , periodisk ro och livslång känsla för konsten och därmed distans till det livsfarliga livet hos sin publik.

Postat av

Lars Sjöberg den 22 jun 2007 kl 09:12
Den bästa svenska dikt jag vet heter "Rimmens makt över skaldekonsten", är skriven av Björn Barlach och lyder så här:

"Jag önskade skriva en visa,
den vackraste visa som fanns.
Men i visan det smög en prensisa,
som genast blev gift med en prans.
Och pransen råkade heta
inte Frans, som var tänkt,k utan Jöns,
så prensisan hon började greta,
när hon inte blev hans utan höns."

Fast det är ju inget fel på Stagnelius heller.

Postat av

snartardetjuligen

57 den 21 jun 2007 kl 22:25
Har en mer maskinell attityd till litteraturen än att uppskatta dagrar och trollspön i Selmas värld.
De franska naturalisterna och realisterna, br Goncourt, Hugo, Balzac, Flaubert , Zola
Där var det dissekering i bårhus, ångest fån gruvor, lögner i finanshus, livslögnen i borgarhem och död i bordeller.
Man är nog ute på en mycket farlig värld om man övertolkar de s.k romantikerna.

Postat av

[epinoia]

33 den 21 jun 2007 kl 21:55
Fattar inte hur Stagnelius kunde vinna över storheter som t ex Edith Södergran. Helt ofattbart. Visst har han skrivit några bra stycken, men hur väl håller han för vår tid?

Postat av

neon

2 den 21 jun 2007 kl 14:38
Jag älskar Stagnelius dikter. I den j-vla barndomen och tonåren fann jag att vi hade något gemensamt, jag och Stagnelius.

Postat av

Nefertite2

44 den 20 jun 2007 kl 20:15
danneman: Läs om t.ex. "Körkarlen", så får du se... Den är en av världens bästa romaner. Skildringen av kärleken - både den himmelska och den jordiska, som slumsystern inte riktigt vill erkänna...

"Det är den mannen, som jag älskar..."

Och så det övernaturliga inslaget som är så fruktansvärt trovärdigt att man blir mörkrädd... Och det socialrealistiska, också - om fattigdomen. tuberkulosen, spritmissbruket och eländet i slumkvarteren på den tiden...

Men genom allt elände så går det där speciella ljuset, som finns i Lagerlöfs diktning.

Och det vackra, vackra poetiska språket förstås - nästan som ren poesi på sina ställen!

Postat av

danneman den 20 jun 2007 kl 19:24
Nefertite,
vad är det som är så högt med Selma? Sagotanten från fryksdalen lever knappast i något förklarat skimmer för mig. Allt utom Nils Holgersson är en seg föreställning, för länge sedan lagd i lägervall utblommad som en träda från sekelskiftet. Men jag kan hålla med om att Hon i sina bästa stunder kan lägga ett verkligt insiktsfullt och kärleksfyllt scenario kvinnor emellan.

Postat av

snartardetjuligen

57 den 20 jun 2007 kl 19:05
Huvudtitel: "Epoker och diktare" - undertitel: "Allmän och svensk litteraturhistoria", förf. Lennart Breitholtz, förl. Awe/ Gebers, Uppsala, 1983.
Grundbok under första betyget, danneman.
Den handlar inte bara om poeter, vilket också undertiteln säger.
Men måste erkänna att om jag läst noggrannare, dvs dikter istället för diktare, hade jag sluppit dra in mig i denna diskussion som jag inte klarar mig ur.
Dock är i så fall "Herkules" ingen poesi eftersom det är ett epos i bunden form.