Onödigt ensidig indignation

22 maj 2007 Poesi? 

Johan Lundberg är missnöjd med dagens svenska poesi. Det kan man vara. Jag var själv häromåret i ett par artiklar bekymrad över dess reduktion till intern angelägenhet. Visst ligger det någonting i att hyllandet av upproret, negationen, kan bli lika mycket norm som något annat.
Men desto mer anmärkningsvärt att Lundbergs egna skriverier i saken är helt och hållet negativa. Ingenstans någon utvärdering av det egna laget, utan bara beskyllningar om att motståndarna minsann spelar oschyst och att domaren är partisk.
Och vilka är dessa motståndare som lyckats rigga hela spelet? Frimurarna? Opus dei? PKK? Nej, svaret är förstås den mäktiga språkmaterialistiska lobbyn kring den lilla kulturtidskriften OEI.
Som så många andra konspirationsteorier lider Lundbergs inte bara av faktafel (som att Jan Arnald skulle vara publicerad av OEI editör) utan än mer av logiska brister rörande orsak och verkan. Det är inte så att OEI:s vise har sänt ut lojala infiltratörer till landets kultursidor. Tvärtom startade ett par entusiaster en ideellt driven tidskrift som visat sig vara tillräckligt vital för att även locka kritiker och poeter som redan var för sig var etablerade i vilket fall som helst (Eriksson, Berg, Silkeberg, Gassilewski, Götselius, Hallberg med flera).
Att folk med gemensamma intressen samlas på samma ställen och tar upp varandra som exempel på det som intresserar dem är helt normalt. Så har nischade litterära tidskrifter fungerat i alla tider. För att vara en sådan är OEI dessutom i ovanligt hög grad inkluderande och ovanligt lite exkluderande. (Därav tidskriftens tendens att svälla ut i jätteformat.) Jag själv delar sällan redaktörernas estetiska värderingar, men publicerar mig gärna där ändå.
Inget tyder heller på att bra poeter med annan poesisyn missgynnas i dagskritiken. En Johannes Anyuru möts med minst lika stort intresse som en Raattamaa.
Men visst vore det fint om det fanns fler lika aktiva forum, med annan poetisk inriktning. Det är dock inte OEI:s fel om de inte finns, och klagomål är en föga konstruktiv grund att bygga dem på.

Av Malte Persson
kulturen@expressen.se